Nästa stopp på vår Karibienkryssning var St John, Antigua. En liten charmig ö, som vaknar till liv när kryssningsbåtarna kommer. Vilket säkert är varje dag. Full rulle i hamnen som vanligt, här var det tre båtar tror jag. Fun fact ändå, av alla fyra stopp som vi gjorde, såg vi aldrig samma båtar. Det bevisar bara hur många rederier, och båtar, det finns. Och förstås också hamnar, och rutter. Vi var mest förvånade över att det lönar sig. Hur det räcker med passagerare till alla.

Ta nu till exempel Royal Caribbean, som har många, många fartyg, som rymmer flera tusen passagerare. I St Maarten fanns det två Royal fartyg i hamnen. Så på en dag kommer det 10 000 passagerare, och det är bara från ett rederi. Så joo, öarna vaknar nog till liv när kryssningsbåtarna kommer.

Men det var Antigua jag skulle skriva om. Det här var helt klart den varmaste och soligaste dagen på vår resa hittills. Mot stranden alltså. Vi hade kollat på kartan att det skulle vara kanske fyra kilometer från hamnen. Först tänkte vi gå, men efter att ha läst recensioner på nätet om hur länge det tagit för dem, plus att vi visste att vi garanterat skulle tappa bort oss och det skulle ta ännu längre, beslöt vi oss för att ta taxi. En shared taxi med ett amerikansk pensionärspar som skulle till samma ställe. Snabbt och smidigt och ett bra beslut. Vi kom överens om en tid när taxin skulle hämta oss igen, och hade nu fyra timmar att slappa på stranden.

Det var varmt, det var svettigt, men det var så skönt. Solstolen var de dyraste vi någonsin betalat för. Jag minns inte ens mer vad det kostade, 20 dollar? Väldigt, väldigt dyrt. På tal om att leva upp när kryssningsbåtar kommer. De visste nog att de kan ta såna pris, och är väl tvungna att göra det, för det kommer kanske inte så många andra turister. Det är fyra timmar fullt ös, innan nästa gäng med kryssningspassagerare kommer imorgon.

Vi hade tur för vi var bland de första på stranden. Efter kanske en timme var det packat. Då hade fler kryssningsbåtar kommit och det fanns inte en ledig solstol i sikte. Vi vågade inte bada, för vågorna var väldigt höga. Men det var så skönt med en beachdag.

Antigua känns som stället vi gjorde minst på, men samtidigt var det kanske min favoritdag. Soldyrkare som jag är. Efter att taxin kört oss tillbaka till hamnen, vandrade vi ännu runt ett varv. Köpte lite souvenirer innan vi for tillbaka ombord. 

Första stoppet på vår Karibienkryssning var Phillipsbourg, St Maarten. Ön som är delad i två. Sint Maarten, den nederländska sidan och Saint Martin, den franska sidan. Vi besökte den nederländska sidan. En negativ sak med att vara på kryssning är att man tyvärr inte har så mycket tid i hamnen. Det gäller att välja vad man vill göra. Även om vi säkert hade åtminstone sex timmar per hamn, går tiden fort om man ska åka taxi. För regel nummer ett, kom inte försent till båten! Den väntar inte. Var vi stressade när vi var på Maho beach, och inte fick en taxi. Svar ja. 

St Maarten var kanske det minsta stället vi besökte, men samtidigt det livligaste. Jag tror det var fem kryssningsbåtar i hamnen. Det var lite mulet och regnigt, men varmt. Äntligen värme. Efter ett småkallt Miami, ett par blåsiga dagar på båten, var det äntligen varmt. Så där att man känner det redan klockan åtta på morgonen att det blir en varm dag. 

I hamnen fanns det en massa små souvenirbutiker, krimskrams och dutyfree shoppar. Vi vandrade runt ett tag, innan vi for bort från hamnområdet. Regel nummer två. Ha alltid med dig ditt hyttkort/seapass, annars kommer du inte tillbaka in i hamnen. Till och med när vi kom tillbaka med taxin från Maho beach, var alla i taxin tvungna att visa sitt kort. 

Vi hade inte egentligen någon större plan för vad vi ville göra annat än att fara till Maho beach och se på flygplan. Men vi tänkte att vi först kan vandra runt på stan. Se centrum, gå till stranden, sightseeing. Efter ett tag vände vi i alla fall om och bestämde oss för att ta en taxi till Maho. Just för att sen ännu hinna tillbaka. Tur var väl det.

På öarna som vi besökte är det shared taxi som gäller. Ska man till samma ställe, eller åt samma håll, kan det vara många i taxin. Det blir billigare ju fler man är. Nio dollar för er, för ni skulle hit, och fem dollar för er för ni skulle dit. Direkt i taxin var chauffören att det är en dålig dag i trafiken. Speciellt ni som ska till Maho beach, (vi), kom genast tillbaka. Se några flygplan och sedan mot hamnen igen. Taxiresan tog så mycket längre tid än vad vi räknat med. Även om ön är liten, fanns det förvånansvärt mycket trafik. Det tog säkert en och halv timme att komma till Maho. Vi kunde inte njuta av att se nå flygplan, för vi var så tidspressade. 

Dessutom var det inte mycket av strand att tala om. Jag hade så sett fram för mig att jag skulle stå i vattnet, med handen i luften, när plan skulle swosha över huvudet och Sam skulle ta bilder. Nu fanns det ingen strand, utan bara en rasad strandbank. Det var därför trafiken var så grötig. För det fanns ingen väg att köra på. Det blev som en flaskhals som stoppade upp allt. 

Vi hann i alla fall se några plan landa och lyfta, till och med ett stort. Sedan var det bara att ta sig till taxistolpen och försöka ta sig till hamnen. Alltså… Man kan ju skratta åt det finländska köandet, men ibland är det skönt att veta hur det fungerar. Här fanns det inget system. Det var bara att tränga sig fram. När det står femtio personen i ”kö”, ingen taxi sikte och alla har lika bråttom till sina kryssningsbåtar.

Pulsen var hög och stressnivåerna likaså. I slutändan hann vi ju med gott om tid kvar till båten. Taxituren tillbaka gick mycket fortare. Men där och då kändes det stressigt. Som tur hade vi i alla fall redan sett stan. Nu kunde vi direkt gå ombord efter en sista vandring i hamnen. Njuta av solen, solnedgången och en avklarad dag. Nu kan vi det här. Nästa stopp, grannön till St Maarten. Antigua. 

Det överlägset svåraste med vår resa var att bestämma sig över vilken rutt och rederi vi ville resa med. Jag tror vi började tala om en Karibienkryssning i mars 2025. Kanske. För att vi firar 10 års bröllopsdag i år. Jag sparade en vecka av min sommarsemester för 2025, för att kunna göra en längre resa 2026. Men vart skulle vi fara? Till slut föll valet på Celebrity Eclipse, med start från Fort Lauderdale och med stopp i St Maarten, Antigua, Puerto Rico och Dominikanska Republiken. 

Alternativen var många, längs med resan (i hamnarna) upptäckte vi rederier som vi inte ens visste att fanns. Vi valde mellan Norwegian, Royal Caribbean och Celebrity. Norwegian föll snabbt bort för vi hittade ingen rutt eller datum som passade oss. (Eller pris, för tja, det är inte precis billigt). Då återstod bara Royal och Celebrity. Efter all research vi gjort, valde vi till sist ett alternativ som inte ens fanns med på listan från början. 

Vi checkade ut från hotellet tidigt på lördagsmorgon, tog en Uber till Fort Lauderdale och kunde genast gå ombord på båten. Vad kan det ha tagit från att vi steg av taxin? Tio minuter? Max. Väskorna lämnade vi i hamnen och hade bara handbagage med oss. Väskorna kom senare under dagen. Hyttnyckeln var utanför hytten och sedan var det bara att börja upptäcka båten. Eller först en snabb obligatorisk säkerhetsförevisning, men sen. Vad vill vi göra, vad ska vi se?

Celebrity Eclipse är en ”mindre” båt och rederi. Känt för god mat och en äldre kundgrupp. Knappt några barnfamiljer och ingen berg och dalbana, eller vattenrutschbanor, eller stora shower. Rymde 2800 passagerare om jag inte minns fel. Inte 6000, som de riktigt stora båtarna. Perfekt för oss som är på sin första kryssning. På en dag lärde man sig att hitta på båten. 

Vi hade lämnat ett blåsigt och kallt Miami bakom oss och såg framemot att segla mot värmen. Det gick sådär. Det var förvånansvärt blåsigt och gungigt på båten. Mer än vi räknat med. Men så är det när man valt en mindre båt. En större båt hade säkert varit stabilare. 

På de så kallade sea days:en när vi inte tog i land, fanns det program från morgon till kväll. Det fanns det för övrigt alla dagar. Bingo, frågesporter, shower, dansuppvisningar, musik, träning. Ligga vid poolen, läsa i biblioteket, gå på gymmet, shoppa, gå på sushikurs eller whiskeyprovning, äta. Buffén var öppet nästan dygnet runt. Frukost, lunch, snacks och middag. 

Vi hade inte betalat för alkoholpaket, för svindyrt (!), och det behövdes inte. Man fick ha med sig två flaskor vin och det klarade vi oss utmärkt med. Vi drack och åt bara av det som hörde till, mest i buffén. Den var så varierad och god, att vi inte ville gå på middagen. En gång var vi på middagen på formal night och konstaterade att det inte var för oss. För kackligt och för högt tempo. Hellre äter vi i buffén i lugn och ro. Nästan bättre mat där och framförallt mer varierad. På middagen var det mest caesarsallad till förrätt, stekt fisk eller kyckling till huvudrätt och äpplekaka till efterrätt. Men då var det förstås bordsservering, så det är väl vad man föredrar. Mer service eller mer variation på maten.

Det var olika teman varje dag vid lunch och middag. Italienskt, turkiskt, amerikanskt, BBQ, franskt… You name it. Det fanns att välja. Jag tyckte mest om indiskt till middag, och pizza till lunch. Hamburgare vid poolen. Frukosten var super med så mycket att välja bland. Färsk frukt, omelett på beställning, våfflor, en massa massa bröd och olika pålägg. Croissanter, granola, yoghurt. Har jag tagit en enda bild? Nej 🙂 

Celebrity Eclipse var en bra båt att göra sin första kryssning med. Ifall vi far fler gånger vill vi säkert fara på en större båt. Med mer underhållning och aktiviteter. Celebrity Eclipse var byggd 2010 och det märktes att den var lite sliten. Och den var alltid minst i hamnarna. Det hade förstås också varit kul att vara på en båt som var byggd i Åbo, bara för att. 

Kommer vi att kryssa fler gånger? Kanske. Säkert. Joo. Det är ju lite av ett projekt att först ta sig till Miami eller Fort Lauderdale, men en Medelhavskryssning är redan betydligt lättare. Vissa som vi träffade på båten var på sin 47e kryssning. Vissa gjorde tre på rad. Där är vi inte ännu. Men visst är det smidigt och lätt och med god mat. Det är en väloljad produktion. Allting fungerar och inga köer. Supersmidig påstigning och ännu smidigare avstigning. Och fastän kryssningen i sig var dyr, far det inte pengar på båten sedan. Vi betalade säkert lika mycket för hotellen och maten i Miami som vi betalade för hela kryssningen. 

Santorini 2022

Jag måste som vanligt dela upp mina reseinlägg i flera delar, för det finns massor att berätta om. Jag tror jag skriver dem i ordningsföljd, hur vi gjorde resan. First up, Miami beach. 

Efter en smidig flygresa (kommer så inte är åka ekonomiklass mer, men är för snål för business) landande vi i Miami och det var nu det spännande började. Tullen, som jag stressade över, för tja, amerikanska customs är inte att leka med. Men det gick snabbt och enkelt, vi fick våra väskor och nästa steg var att hitta till bussen. 

Vi skulle ta shuttle bussen till South beach, den skulle stanna typ rakt utanför vårt hotell. Efter några om och men, hittade vi rätt hållplats och så småningom kom bussen. Som var gratis, för kortläsaren fungerade inte. Man tackar. Visserligen skulle det bara ha kostat 2,50, men ändå. Mot hotellet, checka in, försöka hitta nåt matställe/matbutik, duscha och natti natti. Det hade trots allt varit en lång resdag, med över 10 timmars flyg. 

Nästa dag blev det tidig väckning, käka frukost och mot stranden. Vi visste att det här skulle vara den bästa dagen för strandhäng, sedan skulle vädret bli sämre och kallare. Miami beach består av en jättelång strand, South beach, Mid beach och North beach. Sand och hav så långt ögat kan nå. Det var varmt, men blåsigt. Som en finsk sommar. När solen gick i moln blev det kallt, men annars helt okej. Inte hett, men ändå t-shirt och kjol. Första dagen gick mest åt till att sola, slappa på stranden och vandra runt kring South beach.

Andra dagen på Miami beach var en regnig dag och då är det shopping som gäller 🙂 Mot stan och butiker. Det är kanske lite tråkigt att komma till Miami beach, för att sedan gå till HM, men bättre än att sitta på hotellrummet. På det här sättet fick vi i alla fall se mycket annat av stan, än bara stranden. Parker, museum, monument.

Nu var det inte kjolväder längre, men fortfarande helt okej varmt. Vi hade lyckats pricka in vår semester till då när det var svinkallt i hela USA. Snöstorm och många många minusgrader. Miami och Florida var typ enda stället där det inte var iskyla, men även där var det betydligt kallare än det brukar. 

Fast vi litade på att vi skulle få varmt på nästa etapp av resan. Karibien.