Hej Anne!
Du var min gymnastiklärare i gymnasiet, de två sista åren om jag minns rätt. Jag ville bara tacka dig för att du införde glädjen i idrotten åt mig. På dina lektioner behövde vi aldrig ställa oss på rad när det skulle väljas lag vilken betydde att jag inte längre blev vald bland de sista. Du mätte aldrig våra tider i löpning, eller hur långt vi hoppade eller kastade. Huvudsaken var att alla provade, det var aldrig någon tävling. Betyget hängde inte på hur bra man presterade utan på att man försökte och var aktiv.
Det är tack vare dig som jag idrottar idag. Du visade att det är roligt, att allt inte handlar om prestation. Jag tyckte inte alls om skolgymnastiken fram till gymnasiet, främst för att jag kände mig så dålig. Och mitt betyg bevisade ju det. Min förra lärare var av den inställningen att hörde man inte till ortens idrottsklubb, där hon var väldigt aktiv, och idrottade även på fritiden, så dög man inte. Men med dig så ändrades den inställningen, det blev roligt att prova på en massa saker. Det var aldrig någon press, vilket bidrog till att jag faktiskt deltog i gymnastiktimmarna och inte skolkade som tidigare. Och vips så fick jag två vitsord högre på betyg.
Så tack!
Mvh. Heidi
0