Om det är nånting jag väldigt (!) sällan gör så är det yoga. Jag vet inte varför egentligen, jag gillar det ju, men det blir liksom aldrig av. ”Jag har inte tid”. Idag tog det 30 minuter, så jag kan ju inte direkt skylla på tidsbrist, jag prioriterar väl snarare annan form av träning.

Denna vecka är lite lugnare träningsmässigt eftersom jag ska springa säsongens sista lopp på lördag. Det blir 10 km på Kaarina syysmaraton. Uppladdningen är väl inte direkt den bästa, jag kommer att ha sju dagar jobb i rad i benen då, men det är som det är. Imorgon tänkte jag ännu springa nån form av intervaller eller tempopass och så blir onsdagen vilodag. På torsdagen blir det zumba igen och så vila på fredagen. Och så på lördagen gäller det… Jag ska ta och skriva om mina tankar inför loppet i ett separat inlägg. Det skulle ju vara trevligt att avsluta säsongen med ett nytt PB på milen.

Dagens yoga räknar jag inte direkt som träning. Eller jag tänker som så att jag inte ska ha nån press på mig att prestera, det är bättre om jag bara gör. Idag t.ex yogade jag i pyjamas i sovrummet. Inte alltid så att jag måste ta fram träningskläder och annat och utan bara göra rakt upp och ner. Och så duger det liksom, jag måste inte göra ett så stort nummer av det. (Okej, nu skriver jag ju visserligen om det på bloggen, men jag hoppas ni förstår min tankegång…) Jag tänker att ifall jag vill fortsätta med yogan, och det vill jag ju, så är det bättre om den får smyga sig in i vardagen. Tio minuter på morgonen, fem minuter på dagen och så tio minuter på kvällen igen. Så blir det ju till slut nästan trettio minuter utan att jag ens tänkt på det.