Idag var kroppen inte alls med på noterna när jag sprang. Den kändes seg och tung och hela löprundan var ett enda kämpande. Jag anade att det kunde bli en jobbig runda, för pulsen var hög redan från början. När jag lade pulsklockan på här hemma så var pulsen betydligt högre än vad den brukar vara. Förkylning på kommande?
Jag springer fortfarande enligt tänket lågpuls. Jag försöker hålla pulsen under 150, men brukar låta den gå upp till 153 innan jag måste pausa och gå en sväng. Idag tror jag inte att jag kunde springa en hel kilometer i ett sträck, utan det var hela tiden gåpauser. Jag sprang en stund, pulsen var 157, gå lite, ner med pulsen, springa lite igen, gå lite osv.
Så frustrerande! Jag som hade hoppats att min träning skulle ha gett lite mer resultat. Fast egentligen tror jag att det bara var en dålig dag idag. Sådant händer ibland. Jag vet ju att jag kan springa längre sträckor och att pulsen hålls i styr. Idag gjorde den inte det och jag vet inte riktigt vad som är felet. Jag borde vara utvilad eftersom jag sprang/tränade senast på fredagen. Kanske jag håller på att bli sjuk, eller så stressar jag undermedvetet över något?
En positiv grej med dagens pass var att jag trots den jobbiga känslan ändå sprang nio kilometer. Det blev faktiskt lättare mot slutet, den tunga känslan lättade i benen och jag kunde springa längre sträckor utan behöva gå.
Så jag tänker fokusera på det. Nio kilometer! Wohoo!
1
Usch! Sådan pass är inte roliga. För mig är det alltid sjukdom eller stress som ligger bakom hög puls. Ibland vet man inte själv att det var stressad man var. Förrän efteråt. Kanske var det julstress?!
Jag tror nog kanske att det var stress som spökade under mitt pass igår…
Pingback: Jag skulle egentligen… | hopihopi