På måndagen när jag skrev min träningsplan för veckan så kändes allting bra i kroppen. Jag har inte riktigt hållit mig till planen, men jag har i stort sätt följt den. Jag sprang mitt planerade långpass på torsdagen i stället för fredagen. Det passet slutade förövrigt på 14 kilometer, inte riktigt 15 som jag strävade efter. Passet i sig var bra, benen var pigga och pulsen okej, men det började snöa massvis efter ca 10 kilometer. Jag var dyngsur när jag kom hem och kall. Jag vet att jag skulle ha orkat springa en kilometer till, men jag ville inte riskera att bli förkyld i de förhållandena.

Igår sprang jag snabbare än jag gjort på länge och det verkar som om kroppen inte tyckte om det. Jag har nämligen ont i benhinnorna på högra ben. Jag tänker vara förnuftig och ta det säkra före det osäkra och vila imorgon. Som det känns just nu, så vill jag inte springa. Det gör helt enkelt för ont.

Egentligen gör det inte så mycket, för jag hade planerat ett kortare pass tills imorgon. Jag hade tänkt mig en lugn och mysig femma. I det långa loppet vet jag att det inte spelar någon roll ifall jag springer fem kilometer imorgon eller inte. Det som däremot kan påverka är om jag springer skadad.

Vila it is!

Bilden har absolut inget med texten att göra, men ett inlägg måste ha en bild