Mitt träningsprogram för maraton rullar på bra, jag gör mina pass enligt programmet. Jag litar på att de ska ge effekt och att jag i slutet av programmet ska kunna genomföra ett helt maraton. Även om det känns jättelångt och skrämmande i dagsläget… Jag hade en konversation med några närstående och de funderade över hur långt ett maraton är och tyckte det verkade jättelångt och hur ska jag orka springa hela. Hur länge tar det osv… Saken är ju den att jag inte själv heller riktigt vet det, men på någon vänster ska det väl gå. Jag menar det finns ju massvis med andra som också springer maraton, varför skulle jag inte klara det?!

Igår var träningsplanen korta intervaller. 10 x 1 min med 30 sek gåvila mellan varje intervall. Sedan 3 minuter vila och så allt på nytt igen. Den här varianten hör till mina favoriter. Det är snabbt över och plötsligt hade jag sprungit 8 kilometer utan att ens reflektera över sträckan. Jag var så fokuserad på varje intervall att jag inte tänkte på hur långt jag sprang. Ska jag springa ett vanligt distanspass känns det som om 8 kilometer tar evigheter att springa, men inte när jag springer intervaller.

Igår regnade det under rundan och det gillade jag. Det betydde nämligen inget pollen i luften och jag kunde andas normalt. Farten blev därför högre än den varit på ett tag och det blev ett bra intervallpass. Några av intervallerna gick i 4:40 tempo och det är jag nöjd med. Det känns som om farten så småningom börjar komma tillbaka efter att ha varit gömd under hösten och vintern med allt lågpulsande och låg fart.

Men nu! I´m back baby!