Den här veckan har min löpning inte riktigt gått som planerat. Jag hade ursprungligen tänkt springa mitt långpass på fredagen. Då var jag inte alls sugen och istället blev det backintervaller. Jag bytte bara om passen i min träningsplan. Idag var tanken att springa det uteblivna långpasset, men jag var fortfarande inte sugen. Långpass är egentligen ganska tråkigt att springa. Speciellt nu när jag springer långt och länge. Jag kan lätt vara ute i över två timmar. Jag hade planerat att springa över 20 kilometer igen, längre än sist. Jag ändrade planen till ett kortare långpass och istället med högre tempo.

Jag vill så småningom börja springa fler långpass i högre tempo. Inte i lika högt tempo som mina vanliga distanspass, men högre än det är för tillfället. Jag har tidsmål med mitt maraton, men jag är inte beredd att skriva ut det här ännu. Jag vet att ifall jag vill nå mitt tidsmål, måste jag höja grundtempot. Intervaller är ett sätt att göra det på, men att springa längre pass i det tänkta tempot är ett annat. Det är alltid en svår balansgång att göra. Hur mycket lugna och långa pass versus hur mycket intensitet.

Idag var det varmt, det ökade säkert också pulsen. Plus då att jag sprang fortare under en längre tid. Jag har något som kallas för återhämtningsrådgivare på min pulsklocka. Jag antar att den är baserad på pulsen. Oftast brukar den efter vanliga distanspass ge en återhämtning på 18-36 timmar. Lite beroende på hur långt och länge jag sprungit också förstås. Idag tyckte den att en lämplig återhämtning var 59 timmar. Min puls var högre idag, jag flåsade och det var tungt. Fast 59 timmar? Jag som hade tänkt springa igen på tisdagen.

Jag skulle verkligen vilja få till ett långpass ännu innan resan. Träningen där kommer säkert att vara lite ditåt. Jag tror knappast att det kommer att bli speciellt hög kvalitet på mina pass där. Mera att hålla igång kroppen och vardagsmotion…