Ny vecka, ny månad och nya tag helt enkelt. Nu ska jag träna inför maraton och göra upp min plan. Jag känner mig frisk från förkylningen, men väljer ändå att ta det lugnare ännu den här veckan. Jag kommer att göra mina normala pass som jag gjorde innan resan och förkylningen, tre löppass, ett styrketräningspass och ett pass yoga. Intensiteten kommer att vara lägre och passen kortare, men träningstillfällena lika många. Nästa vecka kör jag sedan igång ”på riktigt”.

Det är nu tio veckor kvar till starten av Tallinn maraton. Jag har kollat på samma träningsprogram som jag följde ifjol när jag tränade inför maraton. Inte på tempot jag borde springa i för att nå mina tidsmål. ( Som jag inte skrivit om här, jag är inte redo för det ännu. ) Jag har mer kollat på hur långa långpassen borde vara tidsmässigt i  det här skedet och för att få inspiration till intervaller. Ursprungligen hade jag inte tänkt följa ett träningsprogram, men jag tror att jag ändrat mig på den punkten. När träningen går sämre, blir även tilltron till min egen kunskap lägre. Plötsligt litar jag inte längre på mig själv och att det jag gör räcker. Då är det enklare att följa ett program som någon annan gjort och lita på det i stället.

Jag kommer kanske inte att följa träningsprogrammet till punkt och pricka, men det kommer att vara grunden till min plan. Nu är inte tiden att börja mixtra och träna på känsla. Nu ska det bara göras. Inte förstås om jag är sjuk eller verkligen, verkligen inte vill. Men nu är det slut på det är så soligt och fint väder, jag solar i stället ursäkter. Nej, springa först, sola sedan. Starten går ändå redan klockan nio på morgonen, det är bara att börja öva på morgonlöpning.