Det var ungefär 100 grader varmt ute, första riktiga sommarvärmen. Står det tempopass löpning i träningsprogrammet, så ska det springas, oberoende av väder. Plus att jag inte precis tror att det kommer att bli svalare temperaturer till helgen heller. Jag gillar värme, men inte när jag ska springa. Fast jag vet inte om det stämmer mer? Kanske jag har vant mig vid värmen? Kanske resan hjälpte? Och förra sommaren också för den delen. För det gick betydligt bättre att springa än jag hade trott att det skulle gå. Det var som om värmen inte påverkade mig. Alls. Inte som det har gjort tidigare, där jag känt mig som en klubbad säl med ingen energi eller tryck i steget alls.

Nu kunde jag springa på som normalt och mitt tempopass blev ett riktigt bra pass. Jag var orolig när jag kollade på träningsprogrammet där det stod 50 minuter i 5:50 tempo. Det är ett högt tempo för mig annars också. Lägg sedan till att det är långt tidsmässigt. Plus värmen. Plus att det var första riktigt varma dagen med närmare 25 grader. Men passet gick över förväntan.

Jag visste att jag skulle få kämpa för att hålla 5:50 tempo. Vissa kilometer var snarare att jag sprang i 6:20, men vissa gick i 5:45. Så omöjligt var det inte, men kämpigt. Det var flåsigt, det var svettigt, men inte mer än det. Det kändes ändå som det ska kännas. Att det var jobbigt för att jag sprang fortare än jag brukar, inte för att värmen sög musten ur mig. Jag tror det hjälper att jag springer med solglasögon. Att ögonen får vila, att jag inte behöver kisa och kanske få huvudvärk av det. Eller så är jag bara i bra form just nu?