Jag skulle springa en helt vanlig distansrunda innan jobbet, men jag fick feeling och istället blev det intervaller. Strukturerad fartlek kanske jag skulle kalla det. Jag sprang två kilometer innan jag bestämde mig för att öka tempot. Fyra minuter, tre minuter, två minuter och 1 minut. Med 1 minuts gåvila mellan varje intervall.

Fyra minuters intervallen var jättejobbig för det är evigheter sedan jag senast sprang långa intervaller. Eller intervaller överhuvudtaget. Det kändes som om fyra minuter aldrig skulle ta slut. För varje intervall blev det sedan lättare och mot slutet tycker jag redan att jag var uppe i bra tempo. Det kändes som om jag hade tryck i benen och som om jag kom upp i steget.

Jag fick så bra feeling idag att jag sprang några ruscher. Så snabbt jag kan i kanske 100 meter. Oj vad det var kul att spurta! Jobbigt, flåsigt, tungt, men superkul. Länge sedan sist och något jag hoppas kunna göra mer av i sommar. Långpass i värmebölja är kanske inte jätteroligt, men intervaller funkar fint. Det krävs knappt någon uppvärmning, utan jag är varm och svettig redan från start 🙂

Nu håller jag tummarna att kroppen inte protesterar efter mitt snabbare pass. Lugna rundor och promenader har gått bra och jag hoppas att det inte blir ett bakslag nu. Jag orkar inte med fler motgångar. Nu vill jag träna på som vanligt och som jag vill utan att behöva fundera ifall kroppen är med på noterna.

Trevlig midsommar till er! Jag fick i alla fall en bra start på firandet.