Förra sommaren när jag cyklade till jobbet hade jag som mål att cykla sträckan under femtio minuter. Det närmsta jag kom var tiden 58:10. Nu går den tiden till historien och jag har ett nytt cykelrekord. Nämligen 55:42.

Gårdagens cykling kändes riktigt bra och det kändes som om jag var nära ett nytt cykelrekord. Jag märkte från mina mellantider att jag låg bra till. Jag kände mig stark i benen och bestämde mig för att satsa. Inte sakta ner fastän det känns tungt, utan kämpa på. Försöka trampa på i backar, för det är där jag tappar mest fart, och kämpa hela vägen till slut.

Igår kändes det som om jag hade bra tryck i benen. Orken tog inte slut, utan jag kunde trampa på hela vägen. Jag tror att det till viss del berodde på all midsommarmat. Att jag hade ätit bra i två dagar och ätit på jobbet. Oftast äter jag inte så mycket på jobbet och det är klart att orken kan ta slut då. För det finns ingen energi i kroppen, att jag blivit tom på kolhydrater. Det har hänt mig tidigare, men jag tycker att jag lärt mig. Nuförtiden har jag åtminstone med mig en smoothie eller energibar, ifall det skulle bli kris. Inte bara vatten.

När jag får till såna bra cykelturer som igår, blir jag alltid ivrigare på att cykla mer. Investera i den där förbaskade landsvägscykeln som jag pratat om i flera år. Det är ju bevisat nu att jag tycker om att cykla och att jag nog skulle använda den. Sen ifall jag skulle våga cykla med den till jobbet och lämna den på cykelparkeringen där är en helt annan sak. Och ja, det är väl självklart att jag skulle låsa den, men ändå 🙂 Vet ni vad en sådan cykel kostar?!