Regnet har öst ner och sommaren är officiellt över. Sommarkläderna är nerpackade och vintertröjorna har kommit fram. Jag har bestämt mig för att inte cykla till jobbet mer och har tagit hem mina byteskläder från jobbet. Jag behöver reflexväst när jag springer och mössa och vantar. Plötsligt blev det kallt, ruggigt och höststorm. Trots det här, känns löpningen riktigt bra och jag är ivrig på kommande träningspass. Även om det förstås är trist att sommaren är över. Det är ändå min favoritårstid.

På tisdagen sprang jag nästan 16 kilometer med en bra känsla i kroppen. Även om jag hade tränat styrka dagen innan, orkade benen springa långt. Ingen seg känsla, inte trötta ben, utan bra flås och pigga ben. Jag blev nästan förvånad över hur lätt det kändes.

Igår sprang jag sex kilometer med regnet piskande i ansiktet. Jag var dyngsur när jag kom hem. Eller, jag var genomblöt efter bara någon minut. Jag vet inte om det berodde på regnet, men jag kände mig pigg. Jag sprang fortare än jag brukar, men jag tycker inte att jag var lika flåsig eller trött. Kanske det var för att jag var så koncentrerad på ösregnet, att jag inte hann tänka på att jag var trött.

Nu kommer det att bli vila i två dagar och så siktar jag på att springa veckans tredje pass på söndagen. Då borde vädret vara bättre än regn. Jag vill springa över åtta kilometer för att landa på trettio kilometer totalt den här veckan. Det ska inte vara omöjligt. Åtta kilometer är ändå en standardrunda för mig och jag har alltid lättare att springa långt när jag har något konkret mål jag vill uppnå.