Vilken bra månad oktober blev! Träningsmässigt har det verkligen varit en supermånad. Det blev comeback både i gymmet och simhallen. Jag har sprungit mitt snabbaste pass för året. Jag har dessutom sprungit den högsta totalen sedan maj 2019. Hela 121 kilometer. Så hög mängd har jag inte varit på på evigheter. Även om jag haft månader där jag sprungit över 100 kilometer, har det varit kring 105, och inte precis ofta. Snittet har snarare varit 60-80 kilometer per månad. 121 är en betydlig förbättring.

Det bästa av allt är att det inte ens känns. Kroppen håller och svarar bra på träningen. Jag känner mig pigg på passen. Jag har lust till att träna. Ingen höstdepp, eller jag orkar inte springa för att det är mörkt ute, eller regnar. Utan jag är ivrig till träningen.

Med det sagt ska jag inte bli för ivrig med träningen. Jag ska komma ihåg att ta vilodagar, ha veckor med mindre träning och inte pusha hela tiden. Inte springa mer, mer, mer eller snabbare varje pass. Jag tycker ändå att jag är bra på att pausa. Det kommer naturligt med hur jag jobbar. Vissa veckor blir det mer träning, för att nästa vecka bli mindre.

Den här veckan har till exempel varit en bra träningsvecka, även om det inte blev gym eller simning. Nästa vecka kommer det att bli gym och simning igen, men mindre mängd löpning. Nästa vecka blir det inget långpass, utan det blir antagligen bara två kortare löppass.

Just nu är jag jättenöjd över min träning. Oktober var en bra månad och jag ser inget hinder till att november inte skulle kunna vara lika bra. Min satsning på löpning den här hösten har fungerat. Jag känner mig bättre och det är inte bara en känsla. Tiderna har blivit snabbare och jag kan springa längre med en lättare känsla i benen. För inte så länge sedan var 10 kilometer ett långpass och nu är det standard en vanlig tisdagskväll.