Det är så skönt att äntligen kunna springa i vanliga löparskor och kunna trycka på lite. Idag sprang jag i mina helt vanliga Nike skor, inte trailskor och inte Icebugs. Utan vanliga, snabbare skor för distanslöpning. Visst det var halt på vissa ställen, typ blankis, men ungefär 85 procent var ändå barmark. Så skönt att känna mig som mig själv i löpningen igen. Att det finns lite fart i benen och att känna mig lättare i steget. Även om det fortfarande är halt på vissa ställen, är det ändå såå värt att springa i vanliga skor. Jag njuter verkligen.

Jag har saknat att känna mig lätt i steget. Som att det finns fart i benen och tryck. Att jag inte släpar mig fram på tunga ben, utan att jag kommer upp. Att det händer något när jag trycker ifrån.

Jag är fortfarande långt ifrån mina snabbaste intervalltider, men det känns ändå som att det går åt rätt håll. Att jag blir snabbare. Jag tror nog att mycket beror på skorna. Känslan i kroppen. Jag har kanske inte blivit snabbare, men det känns så. Jag känner mig ju alltid som snabbast i lätta skor.

Nu tänker jag njuta av den här känslan och vädret. Nästa vecka har det igen lovats kallare väder, men jag tänker INTE plocka fram mina Icebugs igen. Jag har bestämt att nu är det vår och nu tänker jag springa alla mina pass i vanliga skor. Möjligtvis att jag kan sträcka mig till att springa i trailskorna, men de hjälper egentligen inte så mycket ifall det är blankis. Då kan jag lika gärna springa i de skor jag vill.