Jag har skrivit om att jag vill komma igång med intervallträning igen. Idag blev första passet. Intervaller är lite av hatkärlek för mig. Det är kul att känna sig snabb, samtidigt som det är jobbigt att pressa sig. Speciellt när jag inte sprungit intervaller på… Ett år? Jag minns inte när jag skulle ha sprungit intervaller senast. Med klockan inställd och allt. Jag kom knappt ihåg hur jag skulle starta klockan för intervallträning. Normalt trycker jag bara på löpning och start och that’s it.

Första intervallpasset fick bli något av en mjukstart. Tio gånger en minut, med en minuts gåvila mellan varje intervall. Upp med pulsen, farten och löpsteget, men inte ta i alltför mycket. Känna på kroppen, hitta rytmen och flåset. Jag hade nog kunnat ta i lite mer, men jag visste inte riktigt hurudan formen är. Tydligen helt okej ändå. Eller så var det skorna.

Igår sprang jag i mina vita, lättare Adidas och idag blev det de lättaste skor jag har. Mina New Balance. Redan på uppvärmningen tyckte jag att benen kändes lätta. Första kilometern gick i 6:36, vilket i dagsläget är snabbt och speciellt på uppvärmning. Det är ändå kul att veta att det finns lite krut i benen.

Vad som också är kul är vädret. Det har varit så fint väder hela helgen. Jag har haft alldeles för mycket kläder på mig när jag sprungit. Det är kanske inte riktigt t-shirt väder ännu, men jag behöver nog inte både långärmad tröja och jacka. Och jag klarar mig bra utan vantar. Idag fick jag ta av mig vantarna nästan genast och öppna upp jackan.

Det har varit så fint väder att vi ännu efter mitt intervallpass var på en promenad. Vi och ungefär hela Pargas. Alla var ute för att njuta av vädret.