Vad hände med våren? Vart tog den vägen? Jag sprang ju redan nästan i t-shirt. Jag hade mindre kläder på mig och till och med solkräm. Nu känns det som om våren är långt borta och jag har varit tvungen att springa i både pannband och vantar igen. Vad hände med våren, jag vill ha värme. Sol och sommarkänslor. Inte frysa i maj.

Löpningen känns i alla fall bra. Ish. Lugna, långa pass går bra, men fart finns det inte. Jag har försökt mig på intervaller och jag hade helt glömt bort hur jobbigt det kan vara. Därför är känslan lite sådär. Jag vet att det är bra för mig att utmana mig med tempot, men det är såå jobbigt. Jag drar mig för att springa intervaller. Det är ju självklart att det är mycket trevligare att springa i mystempo än i maxfart. Men jag kämpar vidare.

För tillfället blir det tre löppass per vecka. Ett lite längre pass, ett distanspass och ett försök till snabbare pass. Just nu fungerar det, men jag ska så småningom göra upp en träningsplan inför maraton. Jag kan inte träna planlöst hur länge som helst. Jag behöver en struktur. En plan att följa, eller åtminstone att ha som en grund. Sen är det ju klart att livet kommer emellan ibland.

Fast just nu vill jag ha värme. Brukar våren vara så här sen? Att springa i shorts och t-shirt känns långt borta. Ett lager kläder skulle ens vara okej, men jag har fortfarande både långärmad tröja och jacka när jag springer. I maj!