Att jag inte lär mig, det är samma sak varje år i december. Varje år tycker jag att jag ska ha en decemberutmaning, för att det sedan ska bli stressigt med den. Det börjar bra, men sedan skiter det sig med jobbet. Det är mycket just nu. Både på jobbet och inför jul.

Igår jobbade jag från 11 till 21. Jag skulle ha jobbat 15-21 och planen var att hinna fixa med grejer innan jobbet. Det hann jag icke och inte efter jobbet heller. Idag jobbar jag som planerat och därför har jag både hunnit springa och blogga. Imorgon vet jag inte hur det går med mina planer och helgen är bokad för annat program. Plus jobb.

Jag har inte gett upp min utmaning ännu, även om det är mycket just nu. Hittills har jag sprungit 28 kilometer av 60, så det finns ännu chanser till att klara det. Jag behöver inte springa långa pass, men jag behöver nog springa två gånger i veckan i alla fall för att klara av det. Just nu känns det för mycket. För när jag har tid att springa, borde jag använda den tiden till att fixa inför jul. Handla, baka, städa, paketera, pynta gran.

När jag väl springer tycker jag i alla fall att löpningen känns kul och bra, även om det är svinkallt. Inga sviter efter corona, utan som vanligt. Egentligen är det lite för kallt för att springa enligt mig, men jag vet att jag behöver det. Jag får ändå energi av att träna. Jag blir alltid piggare och gladare av det och inte lika (jobb)stressad.

Det är förstås inte hela världen ifall jag inte klarar av min utmaning, men det hade varit ett bra avslut på året. Få avsluta med en jämn och fin siffra, med en hög decembertotal och en känsla av att klara av ett mål.