Ett av mina träningsmål för i år är att jag ska bli bättre på rörlighetsträning. Få det till en rutin, men som inte behöver vara strikt. Jag kallar det för pyjamasyoga. Lite stretch, lite yogaövningar, lite andningsövningar. För att få bukt på stela axlar och nacke, och stela ben och rumpa.

Idag blev första ”passet” av pyjamasyoga. Tjugo minuter stretch på mattan. I pyjamas. Det snöar fortfarande och det lockade inte att springa. Dessutom har jag världens träningsvärk från gårdagens styrkepass. På det här sättet kan jag ändå träna. Göra något, men jag behöver inte gå ut. Jag hoppas att det kommer att hjälpa mot min stelhet. Ett pass gör knappast det, men ifall jag får det till en regelbunden rutin. Styrketräna två gånger i veckan, springa en till två och så en yoga på det.

Så stel som jag var idag, kommer det nog att behövas fler gånger. Jag har inte yogat/stretchat ordentligt på evigheter. Det kändes minsann. Armarna skakade, benen skakade, svetten rann och det var tungt. På ett helt annat sätt än tung styrketräning. Borde kanske ha bytt om till träningskläder, men då blir det ett mycket större projekt.

Orsaken till att jag slarvar med rörlighetsträning är för att tja, det är tråkigt. Byter jag om till träningskläder, vill jag liksom, träna. Bli svettig, flåsig. Nu var det ju svettigt och tungt idag, men det är ändå inte det jag förknippar med yoga. Därför tänker jag att om det är lägre tröskel, då gör jag det oftare. Om jag bara gör tio minuter i pyjamas, är det bättre än ingenting.