Årets cykelpremiär skedde igår. Det var tungt, men kul. Ungefär så kan jag sammanfatta årets cykelpremiär. Varje år glömmer jag bort hur tungt det är att cykla de första gångerna. Benen blir helt stumma vid minsta lilla backe. Efter ett par cykelturer brukar det lätta, men den första gången är alltid värst.

Igår blev det knappa 20 kilometer cykling. Det var varmt och svettigt. Jag hade jacka på mig när jag startade, men efter bara några kilometer var jag tvungen att stanna för att ta av den. Det var varmare än jag trodde att det skulle vara. Nu vet jag inte när jag kommer att cykla nästa gång, eftersom vädret tyvärr igen visar sämre. Jag som redan hann vänja mig vid sommarvärme. Shorts, solkräm och solstol.

Jag har till och med sprungit i shorts och t-shirt. Tyvärr resulterade den löprundan i en sjuk fot. Jag tror det berodde på att jag knöt min sko för hårt efter att skosnöret gick upp. Tack och lov är foten bättre nu, så nu väntar löpning igen.

Löpningen har känts riktig bra den senaste tiden. Pollenmedicinen verkar ha hjälpt och jag kunde springa ett snabbare pass. Det kanske också bidrog till en sjuk fot. Snabbare pass och för hårt knuten sko, är kanske inte den bästa kombinationen. Men nu känns foten bra och jag är ivrig på löpning. Och cykling. Det är nog ganska kul att cykla också. Susa fram på vägarna i solsken. Det känns svårt att få till båda bara. När jag ändå vill satsa på maraton. Då vet jag att jag behöver fokusera på löpningen. Cyklar jag för mycket hinner eller orkar jag inte springa…