Idag blev det första simpasset på tre veckor och samtidigt också det första ordentliga träningspasset sedan min förkylning. På tisdagen var jag på en kort promenad för att testa formen, och det kändes bra. Därför kändes det också som om jag var redo för hårdare träning idag.

Vi börjar alltid på gymmet innan simningen. Jag tog det lugnare än jag brukar. Lättare vikter och inte lika många repetitioner. Mest kondition och inte tung benstyrka. Där har jag inte tappat nästan alls. Det kändes som vanligt, även om jag kanske inte tog i lika mycket. Jag hade nog orkat med mer.

Simningen däremot… Jag tror inte att det berodde på min förkylning, utan snarare på att jag fortfarande tycker att det är svårt och tungt att simma. Sen när jag inte simmat på tre veckor, då märks det direkt. Hur mycket jag tappat. Tekniken sitter inte, andningen fungerar inte och allt känns bara jobbigt. Idag var det dessutom jättetrångt i bassängen och det hjälper förstås inte. Helst skulle jag simma själv, i egen rytm med hela banan för mig själv.

Nu är åtminstone första simpasset gjort igen och på måndagen blir nästa. Sedan blir det tyvärr en paus på några veckor.

Jag vet ju att jag borde simma oftare ifall jag vill bli bättre, men det är svårt att få tiden att räcka till allt. Eller att överhuvudtaget pussla ihop simningen med jobbet och öppethållningstider. Springa kan jag ändå göra när som helst. Före jobbet, efter jobbet, på helger. Det är inte ett lika stort ”projekt” och tar inte lika länge. Det går lätt två timmar till simningen, varav själva simmandet tar 45 minuter, ännu mer när vi också går på gymmet en timme. Köra dit, byta om, duscha, simma, duscha, byta om, köra hem. Pust!