Jag börjar vara trött på vintern nu. Snö, kallt och ännu mer kallt. Jag inser att det är långt till våren ännu, men jag tycker att det räcker med vinter nu. Jag fryser och jag vill inte springa i dubbskor längre. För mig får det gärna bli vår nu. Jag vill ha varmare väder och barmark.

Imorgon är planen att springa veckans långpass. De två senaste veckorna har jag faktiskt sprungit långpass. Inte bara längre pass. 13 kilometer och 12 kilometer. Tills imorgon har det lovats närmare minus femton grader och det är lite gränsfall för löpning annars också, och långpass är kanske att ta i. Jag vet att jag kommer att bli kall och stel. Det lockar inte att vara ute i nästan två timmar om det är så kallt. Men samtidigt är jag nog sugen på att springa långt, eftersom löpningen känts bra den senaste tiden.

Tyvärr har det inte ens lovats varmare väder senare i veckan. Jag kan lika gärna springa imorgon. För att igen få en bra start på helgen. Jag är nämligen ledig i fyra (!) dagar. Det är nästan som semester. Lediga dagar ska spenderas springandes. När jag för en gångs skull har tid till att springa långt. Det känns som slöseri med tid att ”bara” springa sju kilometer. Det gör jag när jag springer innan jobbet.

Jag tror att jag får gå på känsla imorgon. Jag satsar på att springa långt, men blir det för kallt är det okej att avbryta passet. Det är inte hela världen. Det är inte ännu viktigt för mig med långpass. Nu är de bara extra. För att få in vanan. Det är egentligen först efter juni som jag inte kan slarva med långpassen. Det är då maratonträningen börjar. På riktigt.

Är du trött på vintern?