Det är kanske inte lika njutbart att springa just nu som det varit de senaste gångerna jag sprungit. Det är mycket roligare att springa i solsken och vårväder än att springa i grått och regn. Idag kunde jag åtminstone springa på delvist sopade gator. Snart är våren här. På riktigt.

Jag vet inte vad som har hänt med min löpning. Kanske det beror på skorna, eller så har jag blivit bättre, eller så är det en kombination av flera saker. För nu plötsligt kan jag springa längre sträckor med lägre puls, men ändå med högre fart. Idag sprang jag igen i tempon kring 8:10, med ungefär samma puls som jag haft hela vintern. Jag ser det som ett tecken på utveckling. Att pulsen hålls samma, men att tempot ökar. Som jag har kämpat med det här. Nästan så att jag varit nära att ge upp flera gånger.

Jag ska ännu fortsätta med min pulsträning under mars och april, men jag ska även börja lägga in lite ”snabbare pass”. Med det menar jag främst pass där jag får springa i valfri puls. Det behöver inte ens vara ett helt löppass, utan ett snabbare tempo mot slutet av rundan. Så att jag lite får känna fart i benen och så att det inte blir en lika stor chock sedan när jag faktiskt ska börja springa intervaller.

För snart är jag där. Det som jag längtat efter hela vintern. Snabbskor, bara ben, sopade gator, sol, värme och snabbare löpning. Får se sedan hur ivrig jag är när jag ska springa fort. Kanske jag önskar att springa lugna mysrundor sen i alla fall.