Jag inser att jag bloggar i lite fel ordning om vår resa, men det spelar inte så stor roll. På den femte dagen besökte vi Sorrento. Dagen efter Pompeji och dagen innan Amalfi drive och Path of the Gods vandringen.

Sorrento var något vi inte egentligen planerat att besöka skilt, men vi hade en öppen dag under resan. Då vi inte hade något inplanerat. Lite beroende på väder, vind och feeling. Så det blev en turistdag i Sorrento, som är den största ”staden” på Amalfikusten. Dit alla kryssningsbåtar och turistgrupper kommer.

Och jösses amalia vad där var turister. Vi fick lite av en chock när vi kom upp ur parkeringsgrottan. Det var visst en stor samlingsplats för turistbussar och tours. Där var så mycket folk. Överallt. Alla med olika namnskyltar och små lappar och guider och hörlurar i öronen. PUST! Sen när vi kom bort från den värsta folkmassan lugnade det ner sig och vi kunde vandra i egen takt.

Eftersom vi inte egentligen hade tänkt besöka Sorrento, hade vi inte heller någon specifik plan över vad vi ville se och göra. Vi hade mest kollat upp hur man undviker de röda zonerna med bilen för att inte få en dyr böter hem i posten. Man får nämligen inte köra överallt. Lite beroende på dag och tid. Kanske för att det är så mycket folk överallt, och trånga gator och gränder. Det behövs inte turister i hyrbilar som inte hittar och parkerar fel sen ännu till 🙂

Med bilen tryggt i den svindyra parkeringsgrottan (18 euro tror jag det kostade), gick vi mot stranden och havet. Det var en mulen dag, men ändå väldigt varmt. Kläderna klibbade mot kroppen och jag önskade nästan att vi hade haft badkläderna med eftersom vi ändå var vid stranden. Eller det fanns en pir med solstolar.

Sorrento var helt klart det mest turistiga stället vi besökte. Turistpriser och krimskrams till salu i alla butiker. Eller inte nu krimskrams som billiga plastsaker, men allt hade citroner på. Som ju förstås Sorrento och Amalfikusten är känt för. Citronhanddukar, citronförkläden, tavlor, magneter, prydnader, kläder. Allt med citroner.