Jag har varit på några promenader sedan jag sprang maraton, men ingen löpning ännu. Jag väntar med det. Mina promenader har känts bra, så kanske jag så småningom kan steppa upp träningen. Just nu känns det faktiskt helt okej att inte träna. Förutom att jag har en massa tid över. Jag vet inte ännu heller vad jag ska göra på en ledig dag om jag inte tränar.

Jag ska skriva mer om Tallinn maraton, men det känns som om jag behöver få lite distans först. Det känns ännu som om det är för nära. Kroppen har återhämtat sig, men det är fortfarande mycket känslor när jag tänker på det. Nu har i alla fall lusten till löpning kommit tillbaka. Då när jag just precis gått i mål, eller okej, jag sprang faktiskt i mål, då kändes det som om jag aldrig mer vill springa lopp eller maraton igen. Nu har jag ändå blivit revanschsugen. Men ännu ingen löpning, kroppen ska få återhämta sig i lugn och ro.

Jag tänker börja med längre promenader. Just nu har jag bara gått promenader på ungefär fem kilometer. Ifall vädret är fint och jag har tid, kan jag säkert gå dubbla sträckan. Jag vill lite testa och se hur knät reagerar. Jag tror och hoppas att det ska gå bra, men jag vill ändå vara lite försiktig. Det är också därför jag väntat med löpningen. Better safe than sorry.