Ingen träning ännu heller, men jag går mina promenader. Ibland med lite mer tempo, och ibland strosa och njuta av det fina vädret. Nästa vecka tror jag att jag ska våga mig på en liten löptur. Kroppen känns återhämtad från maraton, så jag tror att jag ska testspringa.

Det har varit helt skönt att inte träna. Det är jobbigt att träna inför maraton, för jag vet att jag måste göra mina pass. Jag kan inte skippa dem bara för att det regnar eller för att jag inte känner för det. Idag hade jag tänkt att jag skulle gå en promenad innan jobbet, men eftersom det ösregnade, valde jag att strunta i det. Ifall jag var mitt uppe i maratonträningen, då hade jag inte kunnat skippa. Åtminstone inte ifall det var den enda möjligheten till träning den här veckan. Då hade det bara varit att dra på sig löpkläderna och ut. Regn eller inte.

Det är nästan det som är det jobbigaste med att träna inför maraton tycker jag. Det är förstås jobbigt att springa intervaller eller springa långpass på över tre timmar, men tidspressen är svårast. Att klämma in pass i vardagen. Innan jobbet, efter jobbet, tidigt på morgonen. Jag kan inte träna då för då ska vi på kalas. Jag kan inte träna då, för då väntar det här. Då ska jag jobba hela dagen och då lovas det ösregn. Ibland behöver man kanske städa, eller handla, eller vara till veterinären med katten.

Oftast tränar jag mina tuffaste pass på mina lediga dagar, men det gäller att planera då också. Förstås. Ifall jag springer långpass idag, är jag för trött i benen för intervaller imorgon? Fast om jag springer intervaller idag, kanske jag ändå är trött i benen och inte orkar springa långpass. Borde jag kanske springa ett kortare långpass idag, intervaller imorgon och det riktiga långpasset på fredag innan jobbet. Fast då hade det just lovats ösregn…

Så just nu är det riktigt skönt att inte behöva planera eller fundera på träningen, utan att jag bara går mina promenader och det är good enough.