Plötsligt är det höst och kallt. Det är dags att leta fram mössa och vantar, för jösses vad jag frös på dagens löprunda. Jag var helt fel klädd, för tunna kläder. Senast jag sprang regelbundet, kan man kalla det regelbundet om man sprungit två gånger nu, då sprang jag i shorts och t-shirt. Nu är det höst och kallt, och det är långa tights och jacka som gäller. Och tydligen då också dags för vantar och pannband.

Det var inte ens så kallt, men det var blåsten som gjorde att jag frös. Just en sån blåst som far igenom alla lager kläder. Är man dessutom som jag och springer utan vantar, är det inte så konstigt att det blir kyligt. Löpningen kändes i alla fall bra.

Flåset finns inte riktigt där ännu, men jag vet inte vad som beror på förkylningen och vad som beror på att jag inte sprungit eller tränat på flera veckor. Kanske är det en kombination? Jag är inte orolig över den saken. Jag är mest glad över att kunna springa igen.

Det är något jag saknat. Nu känner jag mig mer som mig själv igen. Ledig dag, äta frukost, springa på förmiddagen, sedan blogga om det och sedan har jag ännu hela dagen på mig att kolla på Masterchef Australia.

Den här veckan siktar jag på att springa ännu en gång. Det kommer tyvärr inte bli comeback i gymmet eller simhallen den här veckan eftersom det är höstlov. Det betyder att hela simhallen är bokad för aktiviteter för barn och ingen bana att simma på. Eller kanske en, jag minns inte. Trångt som fan i alla fall, och det är alltid trångt som fan annars också.

Som tur kan jag springa nu, och träna styrka hemma.