Jag tror att det idag blev årets bästa simning. Ibland går det bra helt enkelt. Jag kommer in i rytmen och andningen och kan simma längd på längd på längd. 1500 meter simning idag och det kändes riktigt bra. Som om jag vet vad jag gör. Tekniken sitter och andningen fungerar.

Jag tror att det hjälpte att vi inte var till gymmet innan. Att det bara blev simning. Jag var inte trött färdigt när jag började simma från att ha varit en timme i gymmet, utan jag var pigg och fräsch i musklerna. Jag tror också att det hjälpte att jag fick simma ostört. Vi var bara två stycken på samma bana och i något skede var jag till och med ensam. Hur mycket utrymme som helst. Då kan jag bara fokusera på mig själv och min simning. Pausa när jag vill och simma i egen rytm. Jag behöver inte bli stressad över sådana som simmar långsammare än mig, men inte heller känna att jag är i vägen för sådana som är snabbare än mig.

Nu vet jag ju tyvärr att från ha gjort årets bästa simning idag, att nästa gång kommer att vara katastrof. Eller åtminstone sämre. Då kommer inget att stämma. Det kommer att vara trångt i bassängen, jag kan inte simma i egen takt, andningen kommer inte att funka och allt kommer bara att kännas tungt. Jag är inte där ännu att det skulle vara frågan om skicklighet, det handlar snarare om tur. Ibland går det bättre och ibland sämre. Eftersom det idag gick bra, är det nästan garanterat att det nästa gång går dåligt.

Men nu tänker jag njuta av det goda känslan. Och äta. Jag har glömt bort hur hungrig jag blir av att simma. Och tokslut efteråt.