Alla löprundor är inte bra rundor. Som tur har jag sprungit så länge att jag vet att formen går upp och ner. På dagens löptur hade jag hög puls och en tung känsla i kroppen. Det var som om ingenting stämde. Andningen fungerade inte alls, jag var flåsig och allting kändes tungt. Jobbigt. Som om jag var helt ur form. Benen var tunga, jag orkade knappt lyfta fötterna. Kanske det blev för mycket träning, för snabbt?

Det var bara en vecka sedan jag började träna igen efter maraton och förkylning. Då blev det tre pass, ett yogapass, en löptur och en gång zumba. Den här veckan har jag följt samma mönster. Yogan var en kombination av yoga och styrketräning. Jag har varit på zumban och så sprang jag på fredagen. Kanske jag i alla fall inte var tillräckligt återhämtad mellan passen? På fredagen kändes löpningen bra, men idag var känslan en helt annan. Kanske jag inte riktigt är där ännu att jag kan springa varannan dag. Kanske jag borde ha vilat fler dagar mellan passen.

Idag hade jag hög puls nästan genast. Jag hade planerat en längre runda eftersom vädret var perfekt för det. Solsken, varmt och jättefint höstväder. De första två tre kilometerna gick okej, men sedan blev det kämpigt. Jag hade velat springa tio kilometer, men det kändes övermäktigt. Vid sju kilometer var jag tvungen att gå för orkade inte springa mer. Jag hade andningen i halsen och det tog flera meter innan pulsen gick ner. Direkt jag började springa var pulsen uppe i 170-175. Vilket absolut inte är den puls jag ska ha på lugna söndagslufsar.

Nu tänker jag ta en steg tillbaka och vila ett par dagar. Det är något som inte stämmer i kroppen eftersom min puls var så hög. Jag har bestämt mig för att lyssna på kroppen. Jag tränar för tillfället enligt lust och det jag känner för. Bevisligen vill min kropp inte springa just nu eftersom den protesterar.