Lördagen den 17 augusti går Paavo Nurmi maraton i Åbo. Jag har de sex senaste åren sprungit där, ibland tio kilometer, ibland halvmaraton och ibland maraton. Jag har hela tiden vetat att jag inte kommer att kunna springa där i år, för den helgen är bokat för annat kul. Men… Klockan 12:20 går starten för tio kilometer, klockan 16 börjar det där annat kul. Kanske jag skulle kunna springa i alla fall?
Tidsmässigt borde det gå, mitt enda bekymmer är magen. Förra året blev det totalkollaps efter loppet och det oroar mig. Plus att jag nog egentligen vet att det skulle bli väldigt stressigt. Men Paavo Nurmi alltså, visst lockar det att springa igen. Tio kilometer då i så fall, någon annan distans hinner jag inte med. Såå snabb är jag inte, även om starten då är tidigare.
Jag måste fundera vidare på saken. Jag kommer oberoende att vara ledig den helgen, jag kan bestämma mig senare och efteranmäla mig. Beroende på hur formen känns och ifall jag vill springa. Kanske det skulle vara ett utmärkt tillfälle att pressa tiden på milen? När jag har bråttom till andra roliga saker, kanske det skulle göra mig snabb. Springa med andan i halsen och tidspress. Adrenalinrus och något kul att se framemot på kvällen. Eller så blir det helt motsatt effekt. Jag kan varken njuta av loppet eller av kvällen för att jag stressat så mycket och magen kraschat…
