Sista inlägget om Tallinn maraton, kanske. Det finns alltid så mycket att säga, så många tankar och funderingar som inte ryms i ett inlägg. Jag kommer alltid på saker i efterhand. I det här inlägget tänkte jag gå igenom plus och minus för Tallinn maraton. Vad gjorde jag rätt? Vad gick fel? Både om mig själv och om loppet.
Plus och minus Tallinn maraton
Plus
Klädseln
Jag sprang i knälånga tights och min tunnaste långärmade tröja. Det var perfekt för mig. Jag skulle säkert ha kunnat springa i shorts och t-shirt också, men på vissa ställen var det väldigt blåsigt. Jag frös inte, men svettades inte heller.
Skor
Jag sprang i mina Adidas supernova och de var bra maratonskor. Inte en enda blåsa, eller skavsår. Inte sjuka fötter eller nå andra problem.
Hörlurar
Jag köpte ju nya billiga hörlurar inför maraton. Sladdlösa. De funkade utmärkt. Jag tror jag en gång behövde justera dem, men annars hölls de superbra i öronen.
Vätskestationer
Sist jag sprang maraton tycker jag att det var dåligt med energi vid vätskestationerna. Nu fanns det vatten, sportdryck, gurka, banan, choklad, kex, sockerbitar och salt. Två gånger fick man gels.
Min egna energi
Jag hade med mig chokladrussin och jelly beans godis. Det var gott och gav mig välbehövlig energi.
Goodiebag vid målgång
Vattenflaska, en flaska sportdryck, filt, choklad, nötbar och alkoholfri öl. Händerna fulla och så medaljen ännu.
Träningen
Jag var nog i form och på en bra dag hade jag kunnat springa under fem timmar. När jag kollat på klockan i efterhand visar den ändå kilometertider kring 7:00 tempo. Det fanns i kroppen. Hade jag inte varit i form, skulle nog tiden ha varit betydligt sämre.
Minus
Banan/rutten
Jag tyckte inte riktigt om den nya banan, jag tyckte den var lite tråkig. Även om det var en ett varvs bana, kändes det som om vi sprang på samma ställen många gånger. Det fanns inte så mycket att se längs med vägen. Inga roliga områden eller fina hus, mest bara väg.
Stämningen
Det här hänger lite ihop med den föregående punkten. Eftersom vi i princip sprang längs med, tja inte motorväg, men en stor väg, fanns det inte så mycket publik. Inte lika bra stämning som när vi tidigare år sprungit genom bostadsområden och gamla stan. Jag skulle verkligen ha behövt peppen, publikstödet och stämningen.
Mot slutet av banan blev det extra trist för då sprang vi längs med Stroomi strandpromenaden. Eftersom det var söndag och soligt och fint väder, var det en massa folk ute. Problemet var bara att jag var så långt bak, bland de sista löparna, att jag typ sprang ensam bland alla söndagsflanörer. Det var inte precis mycket loppstämning att kryssa mellan barnvagnar och cyklar. Är man snabbare och kommer i en stor klunga är det förstås annat, då måste ju arrangören spärra av mer.
Knoppen
Det var inte min dag mentalt. Jag kunde inte pressa, inte motivera mig till att springa eller kämpa när det blev tungt. När det blev lite jobbigt, gick jag. Jag inbillade mig att jag hade skoskav och fick därför gå. Det är också därför som jag stör mig lite på banan och stämningen. När löpningen inte funkar blir allt extra jobbigt. Då hade det hjälpt med en peppande publik eller något roligt att se på. Ifall jag haft en bättre dag, skulle det ha varit en utmärkt bana att springa rekord på. Rak, platt, bred väg. Nu skulle jag ha behövt distraktion.
Uppladdningen
Jag tycker verkligen att jag hade ätit bra innan. Hela veckan tänkt på att jag ska springa maraton på söndag. Inte slarva med maten. Lunch och middag. Mellanmål. Pizza på fredag. Mackor, hamburgare på lördag. Bra, stor frukost på söndag. Ändå tusan blev jag hungrig. Så att magen kurrade.
Pulsbandet
Jag hade smort in mig med massor av vaselin för att inte få skav av pulsbandet. Tror ni min Garmin hittade pulsen en enda gång under loppet? Nej. Helt i onödan sprang jag med bandet på. Tror ni jag fick skavsår? Jo då.
Vätskestationer
Även om utbudet på vätskestationerna var bra, tycker jag kanske att de kom lite sällan. I någon skedde trodde jag att jag hade missat en, för då började jag redan bli törstig.
Icepower
Det här saknade jag så. Det har alltid funnits Icepower stationer längs med banan, där funktionärer sprejar på dig. Plus att man brukar få en liten förpackning antingen när man hämtar ut sin nummerlapp eller vid målgång. Mina knän skrek efter Icepower och det var bara att leta reda på ett apotek på kvällen.