Äntligen kan jag träna som vanligt igen efter corona. Jag har nu varit till gymmet två gånger och två simpass då på samma gång, två löppass och två styrkepass hemma. Förra veckan var ännu lugnt och försiktigt, men den här veckan har jag tränat som jag brukar. Kroppen svarar bra och orkar med belastningen. Inga men och jag tycker inte att jag har behövt en längre återhämtning än vanligt. Pulsen har varit på en normal nivå och jag har inte känt mig extra sliten. Eller att det skulle ha varit extra tungt eller jobbigt.

Därför vågar jag nu träna som vanligt igen. Som innan corona. Jag ska inte springa långpass eller intervaller, men det gjorde jag inte innan corona heller. Däremot ska jag nog göra en satsning med min decemberutmaning.

Igår var jag och sprang igen och den här gången sprang jag nästan hela tiden. Under förra veckans prova på pass, då gick jag mer, men igår kunde jag springa på. Jag gick bara när det var som allra halast. Jag försöker att klara mig så länge det bara går utan mina Icebugs. De är jättebra på halt underlag, men de är så tusans klumpiga och tunga att springa i. Så länge jag klarar mig utan dem, väljer jag hellre andra skor. Just nu har jag sprungit i mina trailskor. Påbyltad till tänderna. Allra helst skulle jag ju springa i shorts och mina vita snabbskor, men dit är det nog långt ännu. Jättejätte långt.

Det är åtminstone kul att veta att jag kan träna som jag vill igen. Jag behöver inte ta det lugnt och försiktigt, utan jag kan trycka på. Få upp pulsen och flåset, lägga på mer vikt när jag styrketränar och träna flera pass i veckan. Precis som jag vill med andra ord.