Som utlovat, ännu mer om Tallinn maraton. Det finns alltid så mycket att säga, att det inte ryms i ett inlägg. Det här handlar mer om mina egna reflektioner och tankar. Vad gick bra, vad gick sämre och hur ska jag tänka framåt.

Ännu mer Tallinn maraton, del två

Den här gången fungerade uppladdningen bra. Jag hade ätit bra dagarna innan och blev aldrig hungrig under loppet. Jag tog sportdryck och vatten vid varje station, bananbit två gånger och gel två gånger. Av gelen drack jag kanske en fjärdedel till en halv påse, vågade inte ta mer ifall det skulle bli magkrasch.

Det blev det aldrig, magen fungerade utmärkt under loppet. Jag hade som vanligt tagit två Immodium på morgonen och det var inget problem med magen. Varken under loppet, eller efter. Så här bra har den aldrig varit. Det kanske hjälpte att jag började äta mjölksyretabletter fyra dagar innan?

Om magen fungerade bra och jag inte var hungrig, var törsten ett större problem. Törstig, vätskebrist och saltbrist. Jag tyckte kanske igen att vätskestationerna kom lite för sällan. Jag hann liksom bli törstig innan det kom en station. Eller så är det för att jag brukar ha som regel att jag får gå vid vätskestationerna och jag därför ville att de skulle komma oftare 🙂 Nu var det varmt och svettigt och jag hade behövt mer vatten. Och salt. Herregud så jag drömde om chips och salt och det enda det fanns vid vätskestationer var socker, banan, gels. Och själv hade jag bara godis med mig. Nästa gång tar jag med mig  salta nötter istället för vitchokladrussin.

Klädseln var rätt för loppet. Mina kortaste, tunnaste shorts, kompressionsstrumpor och min snyggaste t-shirt. Varmt och svettigt var det för det, och solbränd blev jag. Note to self. Solkräm!

Skovalet föll till slut på dem jag köpte förra året. Nike Pegasus. Jag köpte nya skor inför maraton, samma som jag sprang mitt förra maraton i, just för att jag inte ville springa i mina Niken, men det blev de gamla skorna i alla fall. En liten blåsa vid högra stortån, och högst antagligen en blå tånagel också. Jag har inte vågat ta bort nagellacket för att se. Annars väl helt okej skoval. Vet inte om Adidasen hade varit bättre, jag tycker nämligen att jag fått ont i fötterna av dem ibland på långpass och ville inte riskerna något när maraton är så långt.

Mina nya hörlurar får full poäng. De satt som ett smäck och hade utmärkt ljudkvalitet.

Spotify däremot. Vad har de för bug? Där har jag kämpat med att laga en ny låtlista med en massa peppiga låtar för maraton, och så spelar de kanske fyra från min lista. Istället får jag en massa annan musik, förslag för dig. Kanske du även vill lyssna på det här? Nej, jag vill lyssna på min maratonlista tack! Är det för att jag inte har premium?

Banan, publiken, stämningen. Jag tycker bättre om den gamla banan. Det här var samma bana som i fjol, och jag tycker den är lite tråkig. Inte lika mycket publik och feststämning som när rutten gick igenom gamla stan och centrum. Nu är det mest bostadsområden och en stor väg. Inte så mycket kul att se på och inte lika mycket publik. Jag behöver peppen från publiken och distraktionen från en fin rutt.

Träningen var rätt, men jag hade som vanligt kanske behövt springa lite längre långpass. Det är nog som om något händer efter trettio kilometer. Det är då maraton börjar. Inför nästa maraton måste jag springa ett sånt pass. Både för att känna på det mentalt och för att vänja benen. Det var lätt fram tills dess, men sen har jag tappat mycket. Det är då det jobbiga börjar och det behöver jag träna på. Visst kommer jag ju runt på kortare långpass också, men vill jag springa på en snabbare tid behöver jag ett långpass på kring trettio.

Kanske jag behöver investera i ett ordentligt midjebälte? Mitt från Biltema skumpade och skavde. Jag får det inte att hållas spänt och jag hade nästan mest sjukt i ryggen efter maraton.

Eller så behöver jag köpa en vätskeväst/löparryggsäck, så kan jag ha eget vatten med mig. Det har jag ju velat ha på sommarens långpass också, men alltid löst det genom att springa på spånbanan. Eller utan vatten då.

Äsch, nu blir ju det här inlägget också jättelångt. Jag tror att jag är tvungen att skriva en del tre. Vad tror ni? Vill ni läsa ännu mer om Tallinn maraton?