Idag sprang jag årets längsta pass. Det är kanske inte så konstigt att det blev årets längsta pass eftersom det bara är den 14 januari ännu, men allt räknas. Jag är ändå nöjd över att det blev över tio kilometer idag. Det känns som evigheter sedan jag sprang tvåsiffrigt.

Jag vill börja bygga upp längden på mina löprundor nu. Dels för att kanske få ut lite mer av pulsträningen, men också dels för att jag ”snart” ska börja med maratonträningen. Då vill jag ha en bra grund att stå på. Att jag åtminstone har sprungit några långpass, att jag inte behöver börja från noll. Det är lättare att börja maratonträningen och med långpass om jag redan tidigare sprungit rundor på säg 12 kilometer. Än att börja från åtta kilometer.

Nu är planen att varje vecka springa ett långpass. Eller snarare då längre pass. Tvåsiffrigt. Idag blev det 10,5 kilometer. Det är bra. Det var inget fel på orken och jag hade lätt kunnat springa längre, men jag hade lite kallt mot slutet. Orsaken är klockan.

Jag hade först klockan utanpå jackan, men jag märkte nästan genast att pulsmätningen inte fungerade. Den mätte nog pulsen, men till exempel när jag sprang upp för en backe så ändrade den knappt. Den visade bara 136. Så bra är jag inte. Jag satte sedan klockan innanför jackan, men drog upp ärmen så att jag fortfarande kunde se klockan. Det var säkert därför jag sedan fick kallt. För att det blev en glipa vid handleden.

Hursomhelst en hyfsad runda. Över tio kilometer med mersmak. För det mesta löpning, blandat med lite gåpauser för att få ner pulsen. Härifrån kan jag ändå bygga vidare. Läget är inte katastrof.