På det igen bara. Jag är hyfsat frisk nu, jag har varit på jobbet sedan onsdagen. Jag hostar fortfarande, men det kanske jag gör länge ännu. Det första träningspasset fick bli en rask promenad. Lite för att testa hur det känns och för att det var för fint väder för att motstå. Snö och kallt, men sol. Oj så glad jag blir av solen. Lite irriterande att vara hostig, för det hade varit perfekt väder för långpass. Men jag vågade inte springa ännu, en rask promenad fick duga.

Det kändes ändå helt okej. Som sagt, lite hostig fortfarande, men inte så att jag blev tokslut. Varken när jag var ute, eller efteråt. Det är ett bra tecken tycker jag. Kanske jag nästa vecka kan lägga in lite mer intensitet i träningen. Tyvärr har jag nog gett upp hoppet om mitt årsmål på 1500 kilometer löpning. Jag visste att det skulle bli tight annars också och nu när jag dessutom var sjuk blev det ännu svårare. Missade chanser och sedan att ta det lugnt i början.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska fokusera på. Inte för att jag precis behöver fokusera på något, men jag tycker om att ha mål. Nu känns det mest att året snart är slut, jag kan lika gärna träna som jag vill. Kravlöst. Börja på nytt blad nästa år istället. Jag får se hur jag gör, vad jag känner för. Kanske jag får ett ryck och gör en sista satsning med årsmålet. Troligtvis inte. För jag vet hur mycket som fortfarande krävs för att jag ska nå det och det är snart jul. Jag vet innerst inne att jag inte kommer att hinna springa så mycket som jag vill. Och som behövs. Jag har för mycket kvar för att ens försöka.