Jag har ju kämpat på med mina intervaller med varierande framgång. Ibland känns det som om ingenting händer, utan att jag bara står stilla i utvecklingen. Under dagens pass var det som om något skulle ha hänt och som om det äntligen lossnade.
Dagens pass var korta intervaller. Nu vet jag inte riktigt vad som är definitionen av korta och långa intervaller, men i träningsprogrammet jag följer heter de korta intervaller. I alla fall så var planen 4 x 3 minuter med 1 minut vila mellan varje intervall. En längre vila på 2 minuter och så allt på nytt igen.
Tre minuters intervaller är svåra för mig. De är inte korta korta (under minuten) där man (jag) kan springa nära max, men de är inte långa långa heller där jag kan ha ett långsammare tempo. Utan de är precis mitt i mellan och det är svårt att välja rätt tempo från början. Tempot blev som vanligt lite all over the place… Det var allt från 4:55 till 5:20. Har jag nämnt att jämnhet inte är min starka sida 🙂 Och jag veeet, löpband…
Idag var i alla fall känslan i passet riktigt bra, även om tiderna var olika. Det är det jag strävar efter nu när maraton börjar närma sig. En bra känsla i kroppen och tron att jag visst kommer att fixa det. Känslan av att träningen gett resultat och nu är det bara att få ut allting ur kroppen. Så småningom…
0
Det kommer gå bra. Tävlingsatmosfären gör sitt till! 🙂
På nåt sätt ska jag väl lyckas ta mig i mål till slut 🙂
Intressanta intervaller, vi har kört 40/20 intervaller (totalt 16 intervaller med 4 min vila efter hälften) och sen 3×3 km med 0,5 km promenad mellan 🙂 Kanske borde testa dessa du skriver om någon dag 🙂
Svar: Ja det var verkligen helt underbart 🙂 Håller med, blir hungrig bara jag tänker tillbaka 🙂
Intervaller är ju bra på det sättet att det alltid går att variera sig. 40/20 har jag också kört ibland, eller 30/30.
Åh, grattis! Jag är så imponerad av hur du kämpar med dina intervaller. Själv är jag livrädd för dem och tar varje ursäkt att slippa… Men jag måste ju. Kul att höra att det verkar som att det går åt rätt håll.
Intervaller är lite av hatkärlek för mig. Det är ju inte speciellt kul när man springer, men känslan efteråt är oslagbar. Dessutom är det kul nu när jag springer många/långa intervaller så har jag plötsligt sprungit över milen utan att ens ha tänkt på distansen. Jag bara springer intervall efter intervall och kan hemma konstatera att jag sprang visst 13 kilometer. 🙂