Det är sällan jag springer två dagar i rad, men ibland har jag inget val. Det blev ett löppass igår och ett idag. Två ganska likadana pass. Ungefär sju kilometer igår och fem idag. För tillfället springer jag på känsla och för att samla kilometer till mitt årsmål. Planen är att springa ett längre pass på fredagen för då är jag ledig. Dessutom tänkte jag kanske ännu springa på söndagen efter jobbet. Det beror lite på hur jag känner mig. Ifall jag är sliten av veckans övriga träning eller för trött efter jobbet.

Jag tycker ändå att tre löppass i veckan är ganska mycket just nu. Eller mycket och mycket, men jag behöver inte pressa in mer. Det räcker med att ”bara” springa tre gånger i veckan. Den här veckan blir det dessutom äntligen comeback i gymmet och simhallen och det kan hända att jag blir sliten av det. Träningsvärk och trött i kroppen. Därför tänkte jag att det är bäst att jag springer nu. När jag har tid och lust, även om det betyder att jag är tvungen att springa två dagar i rad.

Jag tycker inte att det kändes i kroppen att jag sprang igår. Pigga ben och bra flås även på dagens löppass. Jag tror att mycket beror på att jag sprang korta pass båda dagarna. Lugnt och kort distans. Det är klart att det hade känts annorlunda om jag sprungit långt igår och idag skulle ha sprungit intervaller.

Jag tror att det är så här jag är tvungen att göra ifall jag vill nå mitt årsmål. Springa när jag har möjlighet, även om det blir flera dagar i rad. Det är enklare att springa fem kilometer tre dagar i rad, än att springa femton kilometer på ett pass. Alla rundor räknas, även de korta.

Så var det november och vädret utefter det. Regn, rusk, storm, reflexväst, pannband och vantar. Fun times. Som tur behöver jag inte springa i dubbskor ännu, men den tiden kommer väl snart. Jag orkar inte. Jag som just tyckte att världens längsta vinter tog slut och jag kunde springa i shorts och t-shirt igen, nu är vi där igen. I höstrusket, med vintern på kommande. Det är så mörkt och dystert och inte alls kul.

Löpningen känns i alla fall bra just nu, trots vädret. Just nu springer jag varken jättelångt, eller speciellt fort, men det är mest kul att kunna springa. Om än så en helt vanlig runda på sju kilometer. Allt räknas. Alla kilometer är viktiga ifall jag vill nå mitt årsmål.

Dagens löpning blev just en helt vanlig runda på sju kilometer. Efter jobbet, i  regn och rusk, och påbyltad till tänderna. När blev det kallt plötsligt? Det är inte ens kallt ännu, egentligen, men jag tycker att det stormar så mycket. Det känns kallt. Jag hade nästan behövt underställ idag.

Det var första gången som jag hade reflexvästen på mig idag. Jag tycker nog nästan att mörkret är det jobbigaste. Regn och storm är väl okej, men mörkret gör mycket för humöret. Jag är mycket piggare och gladare på våren, nu riktigt känner jag hur jag blir trött och deprimerad. Det är nästan så att jag måste tvinga mig ut, för jag vet hur mycket bättre jag mår av det. Även om jag inte alltid har lust, känns det mycket bättre efteråt.

Och hellre ändå det här än snö.