Författararkiv: hopihopi

Fredagstusingar

Vad är fredagstusingar? Tusingar man springer på en fredag. Daah. Det känns som evigheter sedan jag sprang tusingar. Fast det är inte så konstigt egentligen, eftersom jag bara sprungit intervaller i en månad nu. Hittills har jag enbart sprungit korta intervaller, men idag fick jag feeling. Sex gånger en kilometer, med två minuters gåvila mellan varje intervall.

fredagstusingar

Planen var att hålla 6:00 tempo på varje intervall. Gärna förstås fortare, men jag vet att jag inte riktigt är där ännu. Under mina glansdagar kunde jag springa tusingar i 5:00 tempo. Utopi i dagsläget. Idag gick det hyfsat. 6:22, 6:15, 6:08, 5:59, 6:27, 6:06. Jag är nöjd över att jag kunde springa i ett fortare tempo än vad jag gör på vanliga distanspass. Jag är jättenöjd över att det blev nästan 12 kilometer löpning totalt. Det blev som ett långpass utan att jag ens tänkte på det, för att jag var så fokuserad på mina intervaller.

Samtidigt är jag ändå lite missnöjd över tempot på vissa intervaller. 6:27. Jag tycker att jag borde kunna springa fortare, eftersom jag får vila mellan varje. Och bara behöver springa en kilometer åt gången. Då när jag sprang mitt testlopp kunde jag hålla nästan samma tempo, på hela sträckan. Därför tycker jag också att jag borde vara fortare nu. När jag dessutom sprungit intervaller i en månad.

Öff, jag har glömt bort hur jobbigt det är att försöka bli snabb. Jag är för bekväm av mig. Det är mycket skönare att lunka på i 20 plus kilometer än att springa jättefort i fem. Men har man bestämt sig, så har man. Fredagstusingar får bli ett återkommande tema i min träning.

Det hänger på skorna

Lämna ett svar

Sist som jag sprang korta intervaller slutade det hela i katastrof. Igår sprang jag exakt samma pass, med så mycket bättre känsla. Det hänger på skorna. Jag har konstaterat det tidigare, vad beror på skorna och vad beror på dagsform?

det hänger på skorna

Nuförtiden finns det ju en uppsjö med specialskor, med kolfiberplattor och what not. Jag är sugen på att testa, men är samtidigt också snål. För de är mycket dyrare än vanliga löparskor, som inte heller precis är billiga. Även om man beställer via nätet. Med en risk för att beställa fel storlek eller modell. Så vill jag verkligen beställa hem ett par skor för 300 euro, om de inte passar. Nej.

Så jag håller mig till mina, tyvärr slitna, favoritskor för intervaller. Jag och Adidas är kompisar. Nike är bra för maraton, men Adidas är bra för snabba pass. Sist som jag sprang samma upplägg, tio gånger en minut, hade jag på mig mina Nike Trail skor. För att det kommit lite snö under dagen. De var alldeles för tunga och klumpiga för att springa intervaller. Plus att min andning inte alls fungerade, och känslan blir inte bättre med att ha tunga skor.

två veckor kvar

Men igår så. Jag flög fram i mina vita favoriter. Mycket bättre känsla och mycket snabbare löpning. Det är nästan konstigt att det kan skilja så mycket, men jag tror nog att mycket hänger på skorna. Därför är jag också nyfiken på att testa kolfiberskor. För jag vet att jag borde köpa nya skor för intervaller, men tja. Jag vet också att jag kanske inte skulle ha så stor nytta av kolfiberskor. Då ”borde” man vara snabbare…

Och som sagt. Är snål.

Semestern är över

Lämna ett svar

Semestern är över för den här gången. Poff sa det bara, imorgon ska jag på jobb igen. Den här semestern har varit en aktiv en, jag har fått mycket gjort. Både träningsmässigt och annat. Jag har till exempel bytt mylla (!) på mina saintpaulia blommor. Jag borde ha gjort det för länge sedan, men de blommar alltid, så det har inte blivit av. Men nu så. Nu har jag bytt mylla och delat på dem, så vi får se hur länge de klarar sig…

semestern är över

Idag sprang jag veckans sista träningspass. Årets längsta faktiskt, 13,5 kilometer. Det är kul att vara uppe på lite längre längder igen, även om jag mest fokuserar på att bli snabb just nu. Förr eller senare vet jag ju att jag är tvungen att lägga till långa långpass i min träningsrutin, ifall jag vill springa maraton, och då är det bra att ha en grund att stå på. Det är mycket lättare att gå från 13,5 kilometer till 20, än att gå från 8 till 20. Planen är att springa längre pass en gång i veckan, kring 12 kilometer, fram till maj. I maj sedan springa ett nytt testlopp och därefter göra upp en ny plan. Då kommer jag högst antagligen att öka på längden på långpassen.

Nästa vecka kommer det att krävas lite mer träningsplanering av mig igen. Det är alltid en skön sak med att vara ledig, att jag kan träna som jag vill. När jag vill, utan att vara tvungen att anpassa mig till tider. Nästa vecka blir det också simning igen och det ser jag framemot efter en veckas paus. Har jag förresten berättat att jag köpt nya simglasögon? Det blev genast roligare att simma när jag ser något och inte är tvungen att justera dem hela tiden.

Lite snabbare löpning

Lämna ett svar

Jag vågar kanske inte skriva att jag är snabbare redan, men något har hänt. Kanske jag är lite lite snabbare, eller så var idag bara en bra dag. Idag blev det åtminstone lite snabbare löpning, med en riktigt bra känsla. Jag sprang inte intervaller som på onsdagen, nu var det mer fokus på att springa jämnt, men fort hela tiden. Eller snarare då fortare.

lite snabbare löpning

Just nu tycker jag ännu att det är svårt att veta mina gränser. Hur fort kan jag springa, men orka hela vägen, men inte heller springa för långsamt. Jobbigt, men hanterbart är det jag är ute efter. Hyfsat långt, tvåsiffrigt, men inte långa långpass. Längre än en vanlig mysrunda på sex kilometer, men med mer fokus på tempot än på längden på passet.

Idag tycker jag att jag lyckades bra med det som jag var ute efter. Elva kilometer, snittfart 7:13. Det är helt super i dagsläget. Det är bara några veckor sedan jag lade till intervaller i min löpning. Innan hade jag mest sprungit långsamt, och inte heller speciellt långt. Nu kan jag redan springa sådana pass som både är långa och snabba. Ish.

Jag vet att det fortfarande är långt till att springa maraton i 6:40 tempo, men nu är jag åtminstone på väg åt rätt håll. Formen pekar uppåt och det har skett en förbättring på bara några veckor. Jag är redan uppe i lite snabbare löpning.

Jag tror förstås att den goda känslan delvis beror på vädret. Det är klart att jag är snabbare när jag kan springa i sol och vårväder. Mindre kläder och snabbare skor. I snöslask och piskande vind och dubbskor, då är knappast någon snabb.

Tio gånger två minuter

Lämna ett svar

Jag har semester för tillfället och man tycker ju att jag skulle ha all tid i världen till att träna och till att blogga. Nope. Hittills har jag varit på en miniresa till Stockholm, hälsat på Charlie och busat och spenderat en hel dag i Mylly. Jag har också hunnit med veckans intervallpass. Tio gånger två minuter, med en minut vila. Varför tio gånger två minuter? Det lät lagom och lämpligt.

Förra veckan när jag sprang en minuters intervaller var det katastrof, men idag gick det bättre. Jag har kommit ihåg att ta min allergimedicin, och det hjälper lite i alla fall. Ibland har jag svårt att avgöra om jag faktiskt är andfådd och det är jobbigt, eller om jag bara är ”lat”. Att jag egentligen kunde pusha mer. Men eftersom det är tungt, skyller jag på allergi, men att jag nog hade orkat lite till. Kanske. Idag kändes det i alla fall bättre.

Då när jag sprang mitt testlopp för någon vecka sedan kunde jag bevisligen springa fort. Fortare än jag trodde att jag skulle klara av. Så jag tycker ju att jag borde kunna springa två minuters intervaller också. Jag är alltid seg i starten. Mot slutet går det bättre. Kanske för att jag vet att det snart är över och jag bara behöver springa några stycken till. Att jag safear i början, för att sedan inse att jag hade klarat av mer. Eller så öppnar jag alltför hårt, som på testloppet, och tappar mot slutet.

tio gånger två minuter

Det är lite det som jag hoppas att jag ska bli bättre på. Snabbare förstås också, men att lära mig mina farter och gränser. Vad är bekvämt, vad är obekvämt men hanterbart och vad är för mycket. Det lär jag mig säkert, ju fler gånger jag springer intervaller.

Jojo-pass

Lämna ett svar

Det dök upp som ett tips på Instagram inför Stockholm maraton och jag tänkte genast, det där ska jag testa. Jojo-pass. Varannan kilometer i tänkt maratontempo eller lite snabbare, och varannan kilometer ca 30 sek långsammare. Med start från tio kilometer och så bygger man på längden på passet efterhand.

jojo-pass

Sagt och gjort, det blev jojo-pass idag. Känslan var betydligt bättre än förra gången jag sprang. Nu kunde jag hålla ett hyfsat tempo. Inte planerat maratontempo, men dit är det ännu långt. Till maraton alltså. Det är knappt jag vet vad mitt planerade maratontempo är. Nu ville jag främst få en lite större variation på tempot, men ändå springa hela vägen och få till ett längre pass.

Jag är nöjd över hur jämt jag kunde springa. Jag kollade inte på klockan, utan gick på känsla. De snabbare kilometerna landande alla kring 7:20 och de långsammare kring 7:40-7:50. Kroppen kändes bra och jag behövde inte kämpa för att springa fortare.

Jag tror att den här typen av pass kommer att vara nyttiga för mig. Med tiden vill jag förstås springa snabbare än 7:20 på de snabba kilometerna, men jag ska även orka springa de långsammare. Jag ska inte behöva gå, men jag vill ändå springa långt. För det är på maraton jag ska bli snabbare, inte en sprinter. Och för att bli snabbare på maraton, tror jag att det är viktigt att jag dels höjer grundtempot, men även att jag springer mer. För just mot slutet av maraton, har jag gått mycket, och därför också tappat i tid.

Äsch, ibland vet jag inte om jag förklarar jättedåligt hur jag tänker, men för mig är det tydligt i alla fall. Jag vill orka springa fortare längre. Tröskelträning som det så fint heter och som andra förklarar mycket bättre än vad jag gör.

Vilken katastrof!

2 svar

Det är likadant varje år. Jag bestämmer mig för att bli snabb, springer mitt första intervallpass och det slutar i katastrof. Varför bestämmer jag mig alltid för att bli snabb på våren? Mitt i allt pollenhelvete och gatudamm. Jag som inte annars heller får luft nu, tycker att jag ska springa fort och riktigt anstränga mig. För att nästan vara tvungen att avbryta passet för att jag hyperventilerar och väser så mycket. Bra där Heidi! Smart tänkt som vanligt!

Planen var att springa korta, snabba intervaller. Tio gånger en minut, med en minuts vila. Även om jag just precis skrev att jag vill bli snabbare på längre distanser, tänker jag ändå att jag först måste börja med lite kortare intervaller. Eftersom jag inte sprungit intervaller eller snabbt sedan augusti förra året. Börja lugnt och försiktigt, väcka kroppen.

vilken katastrof

Idag gick det inte alls. Katastrof skulle jag beskriva det som. Jag kom inte upp i tempo överhuvudtaget. Det fanns inget tryck i benen och det kändes som om jag inte fick luft. Visst, jag sprang väl lite fortare på intervallerna än vad jag gör på vanliga distanspass, men jag tycker att jag borde kunna springa ännu fortare eftersom det bara var en minut. Det borde vara en större skillnad.

Så nej, det här var inte en bra början i projekt bli snabb igen. Sen borde jag säkert inte heller springa intervaller på den fjärde träningsdagen i rad. Ifall det ska vara mitt viktigaste pass i veckan, borde jag säkert springa det på piggare ben. Men ja ja, you live, you learn.

Jag ska bli snabb på maraton

Lämna ett svar

Varför ska jag bli snabb? Tallinn maraton förstås. År 2025 är året då jag ska krossa mitt rekord på maraton och springa under fem timmar igen. Ha en bra känsla i mål och vara nöjd och stolt över mig själv och min tid.

jag ska bli snabb på maraton

Jag vet att det är bra att springa lugnt och långsamt också, men hur ska jag bli snabbare på maraton om jag inte tränar på att springa snabbare på mina långpass. Jag kan inte springa mina långpass i 7:40 tempo och sedan på något sett tro att jag kan springa ett maraton i 6:40 tempo. Grundnivån måste bli högre och tempot snabbare. Ifall jag säg springer långpass i 6:20 tempo, då har jag en chans att springa maraton i 6:40. Och för att komma till att springa långpass i 6:20 tempo, måste jag först klara av att springa kortare pass i det tempot.

Eller så tänker jag helt fel.

torsdagsintervaller

Det är lite det som har stört mig med pulsträningen också. Dels märkte jag aldrig några resultat och dels blev jag bara irriterad över att springa så långsamt. Det kändes som om jag bara blev långsammare och långsammare.

I år tänker jag därför annorlunda med träningen. Först bli snabb, sedan uthållig. Träna det jag vill vara bra på. Jag behöver inte springa maxfart i en minut, men jag behöver springa halvhårt i flera. Få upp grundnivån och snabbheten. Jag ska inte bli en sprinter, men jag ska bli snabb på maraton. Och när jag skriver snabb, menar jag snarare snabbare. Jag vill springa maraton på 4:30 ish, inte på tre timmar.

bra känsla i kroppen idag

Nu har jag kommit igång med träningen, nu är jag där jag vill vara. Tre löppass i veckan och kroppen svarar. Nu kan jag börja leka lite, variera mig. Alla pass behöver inte vara i samma tempo, ta det lugnt och känna efter. Hålla koll på pulsen. Nu kan jag trycka på. Bli flåsig och springa fortare. Kortare, men snabbare pass. Jag behöver inte springa 30 kilometer i veckan, jag kan fast bara springa 18. Mer kvalitet än kvantitet.

Jag vet att jag förr eller senare måste springa långpass också, förstås, men jag tänker att det är enklare att först bli snabb och sedan börja öka på kilometerna. Jag har ändå grunden, vad jag saknar är snabbheten. Nu har jag sprungit mitt testlopp, nu vet jag utgångsläget. Nu är det bara att göra jobbet.

Hur gick mitt testlopp?

2 svar

Första steget mot att bli snabb är nu taget och jag har sprungit mitt testlopp. Hur gick det? Över förväntan skulle jag säga. Tiden var snabbare än vad jag trodde att jag skulle klara av, men det var just så vidrigt som jag anade. I dagsläget är jag inte snabb. Eller allt är väl relativt, men det var inte precis lätt att hålla tempot. Jag fick kämpa för att orka till slut.

hur gick mitt testlopp

Tanken med mitt testlopp var att få ett hum om mitt utgångsläge mot att bli snabb igen. Jag har sprungit testlopp tidigare när jag tränat inför maraton, men då i ett senare skede. Då när jag redan sprungit intervaller en tid och haft mer fartträning. Nu var det typ det första snabbare passet jag sprang sedan förra sommaren, innan Tallinn maraton. Så verkligen utgångsläge. Med bara mängdträning och dessutom med en knagglig start på året med en långvarig hosta.

Fem kilometer så fort jag kan är just så jobbigt som det låter. Jag värmde upp först och tog bilder innan jag startade klockan. Första kilometern kändes inte snabb, men klockan visade 6:24 i tempo. Det här går ju bra. Andra kilometern var redan jobbigare och klockan visade 6:43. Kom igen nu, öka! Tredje kilometern 6:33, fjärde 6:44 och femte 6:53. Jag tror jag öppnade för hårt, för att sedan tappa mot slutet, men det var som sagt mitt första snabbare pass sedan förra sommaren. Nu vet jag mer om min nivå.

Det var det här jag var ute efter. Nu vet jag bättre hur jag ligger till och vad jag kan förvänta mig. Hur jag ska lägga upp träningen, i vilka tempon jag kan/ska springa i. Snittfarten blev 6:39 på hela passet och tiden 33:19. Så inte så tokigt. Ändå nästan två minuter snabbare än vad jag gissade på 🙂

Nästa gång i maj, vill jag under 30.

Jag ska bli snabb

Lämna ett svar

Mina planer för 2025 kan sammanfattas i fyra ord. Jag ska bli snabb. Are. Jag är trött på att känna mig tung i steget och kalla det jag springer för lufs. Springa i tempon kring 7:30 och alltid vara besviken över tiden på Tallinn maraton. 2025 är året då jag ska bli snabb igen. Hur jag någonsin har kunnat springa halvmaraton på tiden 2:06, vilket i princip betyder ett snittempo på 6:00, är utopi i dagens läge.

reflektioner från ett halvmaraton

Mitt snabbaste pass från i fjol landade på 6:26 i tempo, det säger något om nivån. För det var ”bara” sju kilometer, inte precis ett halvmaraton. I år är jag inte ens nära, men det är inget som stressar mig nu. För det är vinter, klumpiga skor och mycket kläder. Plus att jag bara sprungit mängd och vanliga distanspass, inte intervaller. Men nu börjar det bli vår och det betyder att det är dags att öka tempot.

Första steget är att springa ett så kallat testlopp. Jag har gjort det förut när jag tränat inför maraton, men nu springer jag loppet i ett tidigare skede. Innan jag ens nästan inlett träningen. För att se hur jag ligger till. Upplägget är från Stora löparboken för kvinnor av Lofsan och Jessica Almenäs. Tanken är att springa ungefär fem kilometer på tid. Värma upp först så klart, men sen fem kilometer så fort man kan. Sedan då följa träningsprogrammet från boken och efter kanske sex veckor springa samma sträcka igen. För att se hur mycket snabbare man blivit.

jag ska bli snabb

Min snabbaste tid från ett testlopp är 28:16. Det kommer jag så inte kunna springa nu. Under 35 minuter ska jag väl klara, men då får jag nog kämpa. Min plan är att springa testloppet imorgon och sedan börja träna mer fart. Lägga in intervaller och snabbare pass. Sedan är tanken att jag ska springa ett testlopp varannan månad. Maj, juli och september. I september hoppas jag kunna springa fem kilometer på 27 minuter.

Det är nästan lite skrämmande att skriva ut sina mål i ett så här tidigt skede.