Det är kanske tur att jag aldrig köpte en landsvägscykel. Jag har inte precis cyklat mycket de senaste åren. Idag blev det årets första cykeltur. Okej, kanske jag skulle cykla mer ifall jag hade en landsvägscykel, för att jag skulle känna mig tvungen.

Det är fortfarande kul att cykla, jag märkte det idag, men det är bara roligare att springa. För springa, det har jag verkligen gjort. Jag har inte tid att cykla. Jag väljer alltid löpningen först. Orsaken till att jag cyklade massor (!) 2020 och 2021 var på grund av covid och för att det inte ordnades några lopp. Jag hade inget maraton att träna för.

Jag ser ett så tydligt samband. 2020 och 2021 cyklade jag långt över 1500 kilometer på bara några månader. Då blev det istället väldigt lite löpning. 2020 sprang jag inte ens 700 kilometer på hela året. 2022 var lite av ett mellanår, ganska mycket av båda. För att sedan 2023 springa massor och cykla ingenting. Jag tror jag cyklade fyra gånger till jobbet. Jämfört med 2020 och 2021 då jag cyklade fyra gånger i veckan till jobbet. Och nu då. Årets första cykeltur idag och redan nu nästan 1000 kilometer löpning. Så ja, det är en viss skillnad.

Idag blev det cykling främst för att jag ville träna, men inte något alltför tungt och jobbigt efter gårdagens långa långpass. Jag ville inte springa intervaller direkt, men jag ville ändå röra på mig. För att jag är ledig och det känns bortkastat att inte träna. Vad gör man annars liksom? Dessutom vet jag att jag inte kan träna på så många andra dagar den här veckan, klart att jag måste träna på en ledig dag då.

Så cykling it is. Det kändes helt okej faktiskt, för att vara första gången i år.

Jag tränar även annat än löpning, men jag bloggar kanske främst om maratonträningen och långpass. Jag vill kanske mest säga att jag inlett transportcyklingen till jobbet. Hittills har jag cyklat två gånger till jobbet. En gång förra veckan och en gång den här veckan. Totalt har jag cyklat fyra gånger den här sommaren.

Det känns kanske i det minsta laget, men det är ett medvetet val. Fokus ska vara på löpning och maratonträning. Jag sprang över 156 kilometer i juni. Det är helt galet mycket. Eller det är väl inte egentligen mycket för att vara inför maraton, men det är mycket för att vara juni. Med över två månader kvar till loppet.

Just nu fungerar träningen bra. Långpass löpning, ett lite längre pass löpning, ett snabbare pass, styrketräning en gång och så transportcyklingen. Ifall jag blir sliten och trött, är det cyklingen jag måste skippa. Den känns som minst viktigast. Även om det är kul.

Det är nog något jag skulle vilja satsa på och bli bättre på, men just nu får det vara som alternativträning. Jag har inte tid med mer cykling, jag vill ändå fokusera på löpningen. Ifall jag faktiskt ville satsa på cykling, skulle det krävas så mycket. Längre pass. Det är bra att cykla till jobbet, det blir nästan 40 kilometer på en dag, men i cykelmått är det ingenting.

Jag tror att jag kommer att fortsätta cykla till jobbet en gång i veckan så länge det känns bra. Ifall det börjar gå ut över löpningen får jag skippa det. I juli planerar jag att springa ännu mer och då kan det hända att jag inte orkar med löpningen ifall jag cyklar för mycket. Kanske jag istället behöver en till vilodag?

Årets cykelpremiär skedde igår. Det var tungt, men kul. Ungefär så kan jag sammanfatta årets cykelpremiär. Varje år glömmer jag bort hur tungt det är att cykla de första gångerna. Benen blir helt stumma vid minsta lilla backe. Efter ett par cykelturer brukar det lätta, men den första gången är alltid värst.

Igår blev det knappa 20 kilometer cykling. Det var varmt och svettigt. Jag hade jacka på mig när jag startade, men efter bara några kilometer var jag tvungen att stanna för att ta av den. Det var varmare än jag trodde att det skulle vara. Nu vet jag inte när jag kommer att cykla nästa gång, eftersom vädret tyvärr igen visar sämre. Jag som redan hann vänja mig vid sommarvärme. Shorts, solkräm och solstol.

Jag har till och med sprungit i shorts och t-shirt. Tyvärr resulterade den löprundan i en sjuk fot. Jag tror det berodde på att jag knöt min sko för hårt efter att skosnöret gick upp. Tack och lov är foten bättre nu, så nu väntar löpning igen.

Löpningen har känts riktig bra den senaste tiden. Pollenmedicinen verkar ha hjälpt och jag kunde springa ett snabbare pass. Det kanske också bidrog till en sjuk fot. Snabbare pass och för hårt knuten sko, är kanske inte den bästa kombinationen. Men nu känns foten bra och jag är ivrig på löpning. Och cykling. Det är nog ganska kul att cykla också. Susa fram på vägarna i solsken. Det känns svårt att få till båda bara. När jag ändå vill satsa på maraton. Då vet jag att jag behöver fokusera på löpningen. Cyklar jag för mycket hinner eller orkar jag inte springa…

Igår hade jag en bra cykeldag, idag var en dålig cykeldag. Igår trampade jag på och hade bra tempo. Bra tryck i benen och bra känsla. Jag var ivrig på att cykla idag igen. Testa hur det känns att cykla två dagar i rad. Skulle jag ha lika pigga ben igen? Nu får vi aldrig veta, för vad hände? Punktering.

Där är jag ombytt och redo att cykla till jobbet. Hämtar cykeln ur förrådet och märker direkt att nåt är fel. Jag tror jag aldrig haft punktering tidigare. Däcket är helt tomt, så det blev ingen cykling till jobbet. Istället blev det ett riktigt bra intervallpass efter jobbet.

Just nu tycker jag att löpningen känns bra. Formen börjar komma och tempot har blivit högre. Jag tror att alla intervaller som jag sprungit har haft effekt. Att det har hänt något med formen. Jag blir nästan förvånad när jag kollar på klockan. Springer jag faktiskt så fort, fast det inte ens känns jobbigt?

Jag följer mitt träningsprogram och just nu är det mycket, vad ska jag kalla dem, halvlånga intervaller. Inte 30 sekunder max, men inte heller över fem minuter. Utan tre till fyra minuter. Det är ändå så långt att jag hinner undra om intervallen inte snart är slut, men samtidigt tror jag att de ger bra effekt. Det är just det jag borde träna på för att höja grundtempot. Inte spurta, men inte heller lufsa runt i långpasstempo. Utan halvhårt, halvlångt. Därför är jag så nöjd när det just nu känns bra. Att jag faktiskt orkar springa på, hela intervallen.

Vad som började som en dålig dag, med punktering, slutade trots allt bra. Imorgon börjar jag dessutom semester.

Jag ska inte satsa på cyklingen i år i och med att maraton är mitt huvudfokus, men jag blir lite deppig när jag tänker hur långt ifrån förra årets superform jag är. Det är mest tungt att cykla just nu. Jag hittar inget flyt, har ingen fart och inget självförtroende i cyklingen. När jag tror att det går bra, att jag håller ett högt tempo, är det mest inbillning. När jag kollar på klockan i efterhand har jag inte alls cyklat hårt.

Samtidigt blir jag lite irriterad på mig själv. Det är väl klart att jag inte hittar ett flyt om jag bara cyklar en gång i veckan. Jag som inte ens ska fokusera på cyklingen. Det spelar väl ingen roll hur hårt jag cyklar när det ändå mest är tänkt som alternativ träning, återhämtning och kondition. Egentligen borde jag inte ens försöka pressa mig, eftersom det tar bort från löpningen. Det är ju då jag ska pressa mig, och ha pigga ben. Inte kapa en minut från min cykeltid hem från jobbet. Dessutom märkte jag att min rekordtid från ifjol kom i slutet av augusti. Då när jag hade cyklat en hel sommar.

Men lite tär det på mitt självförtroende i cyklingen, att känna sig dålig. Idag också när jag nästan var hemma cyklade ett helt gäng med proffscyklister förbi mig i världens fart. I en uppförsbacke. Tack för den. Där kämpar jag och tar i allt jag har och de bara swosch. Och med proffscyklister menar jag bara såna som har landsvägscykel och ser ut som proffs enligt mig. Cykelkläder och skor. Inte som jag som har cykelkorg och mountainbike. Och vanliga träningskläder.

Okej, slutklagat. Imorgon springer jag.

Jag har varit så ivrig på att berätta om löpningen (och att skriva om Grekland) att jag helt glömt bort att skriva om transportcyklingen till jobbet. De två senaste somrarna har jag cyklat till och från jobbet flera gånger i veckan. Oftast tre gånger, men ibland fyra gånger. I år tänker jag annorlunda, eftersom huvudfokus ska vara på löpning och maraton. Det är kul att cykla till jobbet, det är bra träning, men det är ingenting som gör mig bättre på att springa maraton. För konditionen är det jättebra, men jag behöver springa. Stötar mot benen och vänja kroppen vid belastningen.

Jag har cyklat två gånger till jobbet nu. En gång den här veckan, och en gång förra veckan. Det känns lagom. Jag skulle vilja cykla mer, men tiden räcker inte till. För de dagar jag cyklar till jobbet, det är min träning för dagen. Det är inte direkt så att jag först cyklar 40 kilometer på en dag och sedan springer intervaller. Eller långpass. Och det är ändå det jag behöver mest inför maraton.

Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra de kommande veckorna. Vill jag fortsätta cykla till jobbet eller inte. För det är nu jag borde inleda maratonträningen på allvar. Springa långa långpass, börja springa intervaller. Kanske det sliter för mycket att dessutom cykla? Eller så är det bra alternativ träning, eftersom jag ändå inte kan springa varje dag.

Den här veckan har det blivit ett vanligt löppass, ett intervallpass löpning, ett långpass och en transportcykling. Morgondagen är ännu öppen, ifall det blir träning eller inte. Jag tror att jag måste börja planera träningen. Hur och när jobbar jag, vilket pass ska jag springa vilken dag och när kan jag cykla ifall jag vill. Inte så mycket gå på känsla och väder, utan enligt plan.

Sluttjatat om löpning, jag har cyklat idag. Visserligen bara ungefär tre kilometer, men allt räknas. Jösses vad det var tungt, är det alltid så här tungt första gången? Jag skyller på motvind, på att jag tränade styrka tidigare på dagen och på att gårdagens långpass löpning säkert spökade i benen.

Minsta lilla backe och benen skrek av mjölksyra. Samtidigt var det nog väldigt kul att cykla och cykelsäsongen är härmed inledd. Jag väntar på lite varmare väder innan jag börjar cykla längre sträckor. Plus att min cykel behöver servas. Men nu har jag cyklat för första gången och benen är väckta. Nu gäller det bara att få lite liv i dem igen och påminna dem hur det är att cykla. Hitta tekniken och power.

Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra på sommaren. Ska jag cykla till jobbet eller inte? Jag kommer knappast att cykla varje dag eftersom jag vill satsa på löpningen i och med kommande maraton. Men det är bra som kompletterande träning för att bygga upp grundkondition. Lugnt, långsamt och med lägre puls än vid löpning. Kanske jag kan cykla en eller två gånger i veckan?

Jag får klura vidare. Jag tror att jag först måste göra upp en träningsplan inför maraton och sedan se var och hur cyklingen passar in. Det är kul att cykla, men kanske jag istället för en massa transportcykling kan göra utflykter? Cykla till olika ställen i Pargas och med omgivning. Ha med kaffe och mer se det som en utflykt än ett träningspass?