Det är nervöst nu, för snart drar vi. Väskan är packad och allt är klart. Träningsprogrammet gjort och Spotifylista fixad. Nu är det bara att hämta ut nummerlappen idag och imorgon är det maraton som gäller.

Usch, jag tycker inte om att vara så här nervös. Fast det är väl egentligen bra nerver. Jag vet ju att jag fixar det. Jag har tränat bra och gjort mina pass, jag borde vara förberedd. Tiden blir vad den blir. Jag försöker att inte stressa över det, men jag hoppas självklart på personbästa. Det borde inte vara omöjligt med tanke på hur bra passen känts. Men det trodde jag ifjol också och då sög nog värmen musten ur mig.

I år lovas det lika varmt väder, men i år ska jag springa med min vätskeväst. Då borde jag åtminstone få i mig tillräckligt med vätska under loppet.

Jag kommer antagligen inte att blogga innan vi kommer hem igen, men jag finns ju förstås på Instagram. Följ mig där för uppdateringar.

Det är nära nu. Bara några dagar kvar till maraton. Det betyder att det är dags att göra mina sista förberedelser inför. Idag sprang jag det sista träningspasset. Tio gånger trettio sekunder med trettio sekunder vila. Det är nästan konstigt att springa så kort. Är det ens värt att byta om? Det är något helt annat än när jag sprang långpass på över tre timmar. Dagens pass tog ju typ trettio minuter.

Passet kändes bra och jag testade samtidigt mina nya hörlurar. De passade och fungerade utmärkt. Det borde de i och för sig göra eftersom det var exakt samma som jag köpte förra året. Nu bara i en annan färg. Nu kunde jag välja färg och då blev det förstås rosa. Förra året tog jag den billigaste och det var blå…

Nu återstår det bara roliga saker som mina sista förberedelser. Lacka naglar, välja kläder, laga Spotifylista. Äta, dricka, ladda mentalt. Packa.

Jag fattar inte vart tiden har tagit vägen och hur nära det är nu. Jag är redo, men samtidigt inte. Ett maraton är så långt att mycket hinner hända under loppet. Jag hoppas på bra springväder. Det har lovats varmt. Precis som förra året. Så jag kommer nog att springa med min vätskeväst. Då har jag lättare att få med mig allt jag behöver. Gels, godis, chips, salta nötter. Jag har lärt mig från tidigare år. Jag vill ha salt längs med banan. Efter ett tag smakar det inte med sött eller godis, hur gott det än är i normala fall.

Okej, det där lät som om jag var en packåsna 🙂 Jag brukar ha kanske en gel med mig och så en påse som jag blandat olika sorter i. Nu tänker jag satsa på liknande, även om det ryms mer i min vätskeväst än i midjebältet.

En vecka till maraton idag. Eller okej, vid den här tidpunkten nästa vecka har jag kommit i mål redan. Men ändå, en vecka till maraton nu. Usch! Lite nervöst är det, men samtidigt är jag väldigt redo att springa. Redo och ivrig, men nervös och nojig. Allt på en gång.

Som sig bör inför maraton är det igen dags att skaffa nya hörlurar. Jag orkar på riktigt inte. De har funkat så bra de förra som jag köpte. Tills de inte fungerade längre. Högra vägrar ladda och säger hela tiden low battery, och vänstra hittar inte kontakt med bluetooth. Bortsett från det, fungerar de utmärkt 😉 Jag har i alla fall beställt ett par likadana igen och borde hinna få dem innan maraton. Jag har inte tid att researcha och köpa och testspringa ett par nya som kanske skulle hålla längre än ett år. De kostar bara kring trettio euro. Det är säkert därför de också bara håller ett år… Lite irriterande är det också att de just slutade fungera typ två veckor efter att garantin hade gått ut.

Jag funderar på om jag ska springa med min vätskeväst eller inte på loppet. Tidigare maraton har jag bara sprungit med mitt midjebälte och jag tycker att det har skumpat och jag fått ont i ryggen av det. Jag har ändå haft ganska mycket i det. Telefon, hörlurar, gels, godis. Dessutom har jag velat ha mera vatten längs med vägen än vad som erbjuds. Oftare alltså. Så det lutar mot att springa med vätskeväst. Även om jag kanske inte skulle vilja. Jag tycker kanske att det tar bort lite av ”loppkänslan”, att det känns mer som ett träningspass. Plus att jag inte riktigt vet var jag ska fästa nummerlappen om jag har västen på. Jag tror jag måste testa hemma.

Som utlovat, ännu mer om Tallinn maraton. Det finns alltid så mycket att säga, att det inte ryms i ett inlägg. Det här handlar mer om mina egna reflektioner och tankar. Vad gick bra, vad gick sämre och hur ska jag tänka framåt.

Ännu mer Tallinn maraton, del två

Den här gången fungerade uppladdningen bra. Jag hade ätit bra dagarna innan och blev aldrig hungrig under loppet. Jag tog sportdryck och vatten vid varje station, bananbit två gånger och gel två gånger. Av gelen drack jag kanske en fjärdedel till en halv påse, vågade inte ta mer ifall det skulle bli magkrasch.

Det blev det aldrig, magen fungerade utmärkt under loppet. Jag hade som vanligt tagit två Immodium på morgonen och det var inget problem med magen. Varken under loppet, eller efter. Så här bra har den aldrig varit. Det kanske hjälpte att jag började äta mjölksyretabletter fyra dagar innan?

Om magen fungerade bra och jag inte var hungrig, var törsten ett större problem. Törstig, vätskebrist och saltbrist. Jag tyckte kanske igen att vätskestationerna kom lite för sällan. Jag hann liksom bli törstig innan det kom en station. Eller så är det för att jag brukar ha som regel att jag får gå vid vätskestationerna och jag därför ville att de skulle komma oftare 🙂 Nu var det varmt och svettigt och jag hade behövt mer vatten. Och salt. Herregud så jag drömde om chips och salt och det enda det fanns vid vätskestationer var socker, banan, gels. Och själv hade jag bara godis med mig. Nästa gång tar jag med mig  salta nötter istället för vitchokladrussin.

Klädseln var rätt för loppet. Mina kortaste, tunnaste shorts, kompressionsstrumpor och min snyggaste t-shirt. Varmt och svettigt var det för det, och solbränd blev jag. Note to self. Solkräm!

Skovalet föll till slut på dem jag köpte förra året. Nike Pegasus. Jag köpte nya skor inför maraton, samma som jag sprang mitt förra maraton i, just för att jag inte ville springa i mina Niken, men det blev de gamla skorna i alla fall. En liten blåsa vid högra stortån, och högst antagligen en blå tånagel också. Jag har inte vågat ta bort nagellacket för att se. Annars väl helt okej skoval. Vet inte om Adidasen hade varit bättre, jag tycker nämligen att jag fått ont i fötterna av dem ibland på långpass och ville inte riskerna något när maraton är så långt.

Mina nya hörlurar får full poäng. De satt som ett smäck och hade utmärkt ljudkvalitet.

Spotify däremot. Vad har de för bug? Där har jag kämpat med att laga en ny låtlista med en massa peppiga låtar för maraton, och så spelar de kanske fyra från min lista. Istället får jag en massa annan musik, förslag för dig. Kanske du även vill lyssna på det här? Nej, jag vill lyssna på min maratonlista tack! Är det för att jag inte har premium?

Banan, publiken, stämningen. Jag tycker bättre om den gamla banan. Det här var samma bana som i fjol, och jag tycker den är lite tråkig. Inte lika mycket publik och feststämning som när rutten gick igenom gamla stan och centrum. Nu är det mest bostadsområden och en stor väg. Inte så mycket kul att se på och inte lika mycket publik. Jag behöver peppen från publiken och distraktionen från en fin rutt.

Träningen var rätt, men jag hade som vanligt kanske behövt springa lite längre långpass. Det är nog som om något händer efter trettio kilometer. Det är då maraton börjar. Inför nästa maraton måste jag springa ett sånt pass. Både för att känna på det mentalt och för att vänja benen. Det var lätt fram tills dess, men sen har jag tappat mycket. Det är då det jobbiga börjar och det behöver jag träna på. Visst kommer jag ju runt på kortare långpass också, men vill jag springa på en snabbare tid behöver jag ett långpass på kring trettio.

Kanske jag behöver investera i ett ordentligt midjebälte? Mitt från Biltema skumpade och skavde. Jag får det inte att hållas spänt och jag hade nästan mest sjukt i ryggen efter maraton.

Eller så behöver jag köpa en vätskeväst/löparryggsäck, så kan jag ha eget vatten med mig. Det har jag ju velat ha på sommarens långpass också, men alltid löst det genom att springa på spånbanan. Eller utan vatten då.

Äsch, nu blir ju det här inlägget också jättelångt. Jag tror att jag är tvungen att skriva en del tre. Vad tror ni? Vill ni läsa ännu mer om Tallinn maraton?