Gissa vem som idag gjort sitt första simpass sedan april? Gissa vem som också är helt skakis i kroppen nu? Både på grund av mitt första simpass och på grund av gymträning samtidigt. Innan alltså. Jag hade helt glömt bort hur slut jag blir av att simma. Däremot är jag nästan förvånad över hur bra det gick idag.

Jag hade förväntat mig katastrof, men det gick mycket bättre än jag trott att det skulle gå. Jag tror att det hjälpte att jag hade hela banan och nästan hela bassängen för mig själv. Gott om plats för att simma och öva på frisimstekniken. Tekniken finns nog där någonstans ännu, men det är fortfarande väldigt tungt. Jag orkar simma max 25 meter frisim, innan jag är tvungen att byta simsätt. Sedan simmar jag 25 meter bröstsim och så försöker jag med frisim igen. Öva, öva och öva. Hitta lugnet, fokusera på andningen, bli inte stressad. Jag tycker ändå att det gick ganska bra idag.

Det blev 1300 meter simning, även om Garmin påstår nästan det dubbla. Jag förstår inte vad det är för fel. Den är inte ens nästan rätt. Jag märkte hur fel den visar när jag hade stannat vid bassängkanten för att hämta andan en stund. Jag pausade inte klockan, utan lät tiden gå, för jag pausade så kort stund. Ett par sekunder bara. Då tyckte Garmin att jag simmat 50 meter? Det är inte konstigt att den påstår att jag simmat över 2000 meter om den hittar på distanser när jag bara står stilla.

Den har säkert visat fel varje gång, men då har jag mest tänkt att det är jag som tappat räkningen. Men idag var jag helt säker på att jag simmat 200 meter innan jag pausade och då tyckte klockan 375. Vilket absolut inte kan stämma eftersom banan mäter 25 meter och jag startade och stannade vid samma kant. Så då borde det antingen vara 350 meter eller 400.

Men nå ja, sak samma. Första simpasset gjort och med bra känsla dessutom. Klockan får väl visa vad den vill.

Jag hade träningsvärk förra veckan från simningen och det är på kommande nu igen. Jag är totalt slut. Det känns som om hela kroppen skakar. Fortfarande. Fast det gått flera timmar sedan jag simmade. Hur kan man bli så totalt slut?

Eller så är det från gymträningen i alla fall. Jag tycker nämligen att jag blivit starkare. Jag kan ta mer vikt och känner mig starkare. Som om det finns tryck i musklerna. Det är kanske därför som jag känner mig darrig nu. För att jag tog i ordentligt. Idag var det lite mindre folk på gymmet och jag kunde träna med de maskiner jag ville i lugn och ro. Jag behövde inte köa eller känna mig stressad för att någon annan också ville använda samma maskin.

Simningen går fortfarande sådär. Jag kan simma längre sträckor, men där har jag inte ännu hittat lugnet. Ibland går det bättre och jag kan simma frisim. För att vid nästa vända ha tappat all teknik och jag kan bara ta två armtag innan det känns som om jag svalt hela poolen. Helt fel rytm, ingen bra andning och allt blir bara fel. Jag tycker fortfarande att det svårt att hitta lugnet och ett flow. Det är alltid något som blir fel. Oftast förstås för att jag själv gör fel, men ibland nog också för att jag blir störd av andra människor. Där är alltid så tusans trångt i bassängen. En 25 meters bana räcker inte långt för fem personer, varav en försöker lära sig simma frisim.

Jag ska kämpa vidare. Nu kan jag åtminstone simma flera veckor i rad, utan att det blir en paus. Det är nog det som krävs för att jag ska bli bättre på att simma. Kontinuitet.

Det är länge sedan jag hade sån här träningsvärk som jag har nu. Dessutom på helt konstiga ställen. Ryggen, baksida av axlar och magen, strax under brösten. Jag vet inte om jag fått träningsvärk av att simma eller om det är från övningar på gymmet. Jag tycker nämligen inte att jag gjorde något annorlunda där. Varken övningar eller tyngre vikter. Samtidigt gillar jag lite känslan. Det är något speciellt med träningsvärk. Även om det inte är ett kvitto på att träningen haft effekt, känns det ändå som om jag gjort något.

Jag trivs på gymmet. Det är kul med tyngre vikter och andra övningar än vad jag gör hemma med hantlar. På gymmet tränar jag bara med maskiner. Mest ben. Därför är jag lite förvånad över den träningsvärk jag har nu. Kanske jag fått träningsvärk av att simma i alla fall. Då förra våren när jag gick min simteknikkurs, då hade jag också träningsvärk på ovanliga ställen. Just för att jag lärde mig simma frisim och det var annorlunda rörelser som kroppen inte var van vid. Kanske det är därför jag har träningsvärk nu också. För att jag igår ändå simmade långt, och ganska mycket frisim.

Det är inte så att det påverkar mig. Träna kan jag göra i alla fall. Imorgon är planen att springa veckans långpass. I snöyra. Ibland har jag helt enkelt inget annat alternativ. Ifall jag vill springa långt den här veckan är jag tvungen att göra det imorgon. Snöyra eller inte. Träningsvärk eller ej. Löpningen ska göras och jag ska mata kilometer.

Just som simningen går bättre, blir det igen en paus. Dagens simning kändes bättre än vad det gjorde förra veckan, men det finns ännu massvis att jobba på. Nu kan jag åtminstone simma 25 meter frisim utan problem. Jag orkar hela vägen, jag vet bara inte hur jag ska bli bättre.

Det är tungt och jobbigt, men det borde väl inte vara konditionen det är fel på. Bra kondition har jag ju av all löpning. Som just nu visserligen är på minus, men själva grunden finns där. Jag gissar snarare att det är tekniken det hänger på. Att det därför också blir tungt, för att jag simmar fel. Jag märker det så tydligt när jag blir trött. Hur jag tappar tekniken och hur inget längre fungerar. Plötsligt hålls jag knappt flytande.

Det går bra i början, men när jag blir trött glömmer jag bort hur jag ska göra. Samtidigt vill jag ändå inte bara simma 300 meter, när jag en gång är i simhallen. Det känns bortkastat. Jag vill simma långt också, inte bara nöta frisim. Därför brukar jag blanda. Men kanske jag ändå borde bara öva frisim och inte bry mig så mycket om hur långt jag simmar.

Jag vet ju egentligen hur jag ska göra för att bli bättre på att simma. Jag borde bara öva, öva och öva. Inte tänka på att simma långt, utan snarare fokusera på att få tekniken rätt. Pausa, gör om, gör rätt. Fortsätta öva.

Ett stort hinder för att mitt övande är nog att det alltid är så trångt i bassängen. Idag var vi sju stycken i något skede i samma bana. Det är svårt att öva då, för jag vill inte vara i vägen för andra heller. Kanske jag borde vara i vad jag kallar för plaskbanan. Fast där är det om möjligt ännu mer folk. Ännu trängre.

Usch, det är så svårt det här och nu blir det paus igen. Då kommer det igen att kännas som att jag börjar om från början.

Idag blev det första simpasset på tre veckor och samtidigt också det första ordentliga träningspasset sedan min förkylning. På tisdagen var jag på en kort promenad för att testa formen, och det kändes bra. Därför kändes det också som om jag var redo för hårdare träning idag.

Vi börjar alltid på gymmet innan simningen. Jag tog det lugnare än jag brukar. Lättare vikter och inte lika många repetitioner. Mest kondition och inte tung benstyrka. Där har jag inte tappat nästan alls. Det kändes som vanligt, även om jag kanske inte tog i lika mycket. Jag hade nog orkat med mer.

Simningen däremot… Jag tror inte att det berodde på min förkylning, utan snarare på att jag fortfarande tycker att det är svårt och tungt att simma. Sen när jag inte simmat på tre veckor, då märks det direkt. Hur mycket jag tappat. Tekniken sitter inte, andningen fungerar inte och allt känns bara jobbigt. Idag var det dessutom jättetrångt i bassängen och det hjälper förstås inte. Helst skulle jag simma själv, i egen rytm med hela banan för mig själv.

Nu är åtminstone första simpasset gjort igen och på måndagen blir nästa. Sedan blir det tyvärr en paus på några veckor.

Jag vet ju att jag borde simma oftare ifall jag vill bli bättre, men det är svårt att få tiden att räcka till allt. Eller att överhuvudtaget pussla ihop simningen med jobbet och öppethållningstider. Springa kan jag ändå göra när som helst. Före jobbet, efter jobbet, på helger. Det är inte ett lika stort ”projekt” och tar inte lika länge. Det går lätt två timmar till simningen, varav själva simmandet tar 45 minuter, ännu mer när vi också går på gymmet en timme. Köra dit, byta om, duscha, simma, duscha, byta om, köra hem. Pust!

Jag tränar faktiskt annat än löpning också. Jag har nämligen börjat simma och gå på gym igen. Gymträningen känns bra, simningen not so much. Jag har simmat två gånger nu och jag hade glömt bort hur tungt det är. Och svårt. Jag kämpar på med frisim, men kan fortfarande inte ens simma 25 meter. Ibland klarar jag knappt två armtag, innan jag måste sluta och byta till bröstsim. Simning är så en teknikgren.

Gör jag det inte rätt, blir det jättetungt jättefort. Då blir det just två armtag och sedan bröstsim. Och andningen. Suck! Ibland får jag till det, men oftast hostar jag, frustar, får kallsupar. Ändå tycker jag nästan att det är lättare att hitta tillbaka till rätt teknik med frisim än med bröstsim.

Då på våren när jag gick en simteknikkurs visade det sig ju att jag simmat bröstsim fel hela tiden. Med frisim hade jag ingen förkunskap, där gjorde jag bara som instruktören sa. Där lärde jag mig rätt från början. Det är mycket svårare att lära om sig när jag simmat fel hela tiden. Jag märker tydligt med mig själv att jag går tillbaka till min gamla felaktiga teknik i bröstsim när jag blir trött.

Nu när jag simmar med pulsklocka märker jag också hur trött jag blir. Hur högt pulsen stiger. Jag blir andfådd och flåsig. Jag tycker jag har svårt att hitta lugnet, jag blir stressad. Då är det svårt att få till andningen och då blir det inte många meter frisim. Jag tappar koncentrationen för det är för mycket att tänka på. Speciellt nu när jag ännu är nybörjare och måste tänka på vad jag gör. Det kommer inte automatiskt. Simning är en svår teknikgren och det har alltid varit orsaken till varför jag är tveksam till triathlon.

Jag simmar dessutom bara i pool, öppet vatten ska vi inte ens tala om ännu 🙂