Plötsligt är det höst och kallt. Det är dags att leta fram mössa och vantar, för jösses vad jag frös på dagens löprunda. Jag var helt fel klädd, för tunna kläder. Senast jag sprang regelbundet, kan man kalla det regelbundet om man sprungit två gånger nu, då sprang jag i shorts och t-shirt. Nu är det höst och kallt, och det är långa tights och jacka som gäller. Och tydligen då också dags för vantar och pannband.

Det var inte ens så kallt, men det var blåsten som gjorde att jag frös. Just en sån blåst som far igenom alla lager kläder. Är man dessutom som jag och springer utan vantar, är det inte så konstigt att det blir kyligt. Löpningen kändes i alla fall bra.

Flåset finns inte riktigt där ännu, men jag vet inte vad som beror på förkylningen och vad som beror på att jag inte sprungit eller tränat på flera veckor. Kanske är det en kombination? Jag är inte orolig över den saken. Jag är mest glad över att kunna springa igen.

Det är något jag saknat. Nu känner jag mig mer som mig själv igen. Ledig dag, äta frukost, springa på förmiddagen, sedan blogga om det och sedan har jag ännu hela dagen på mig att kolla på Masterchef Australia.

Den här veckan siktar jag på att springa ännu en gång. Det kommer tyvärr inte bli comeback i gymmet eller simhallen den här veckan eftersom det är höstlov. Det betyder att hela simhallen är bokad för aktiviteter för barn och ingen bana att simma på. Eller kanske en, jag minns inte. Trångt som fan i alla fall, och det är alltid trångt som fan annars också.

Som tur kan jag springa nu, och träna styrka hemma.

Det kändes så bra i kroppen efter torsdagens löppass att jag bestämde mig för att springa idag igen. Jag var trots allt ledig, solen sken och det är ny månad. Det här blev en bra start på oktober. Åtta kilometer in på löpkontot.

Benen var pigga idag igen och flåset var med mig. Jag var nästan tvungen att bromsa lite. Även om det känns bra i kroppen, vill jag inte pressa för mycket för tidigt. Det är ändå bara tre veckor sedan jag sprang maraton. Det är en stor påfrestning på kroppen, och jag vill återhämta mig fullt ut innan jag ökar på belastningen.

Jag är nästan lite förvånad över hur pigg kroppen känns. Jag tycker att jag var mer sliten ifjol, att jag hade en tyngre känsla i kroppen. Mer mjölksyra i benen och högre puls. Nu känner jag mig som normal. Benen känns till och med pigga, som om de skulle vilja pinna på i ett snabbare tempo.

Nästa vecka tror jag nog att jag kan träna som vanligt igen. Tre löppass och ett styrkepass. Kanske någon promenad. Det beror lite på vädret också. Jag tycker nog om att promenera, men inte såå mycket att jag skulle göra det om det regnar. Fint och soligt höstväder ska jag ha. Som idag. Idag var det jättefint väder för löpning. Lite blåsigt, men annars utmärkt.

Nu tycker jag bara att det börjar vara svårt att veta hur jag ska klä mig. Det var varmt, men ändå blåsigt. Jag hade lite för varmt med t-shirt och jacka, men samtidigt skulle jag nästan ha velat ha ett pannband för öronen. Jag behöver inte vantar ännu, men nog solglasögon. Fast snart antar jag att det inte kommer att vara ett problem mer. Sen gäller det bara att bylta på mig alla mina kläder och plocka fram dubbskorna. Så jag ska njuta så länge jag kan.

Har du fått en bra start på oktober?

Jag springer alltid med reflex när det är mörkt. Förstås. Nu tror jag dessutom att jag är tvungen att ta fram min pannlampa och börja använda den när jag springer på kvällen. Det är så mörkt. Jag vill se var jag sätter fötterna. Även om det är gatubelysning, tycker jag att det inte hjälper. Gatubelysningen är mer på/mot gatan, än på cykelvägen och där jag springer.

Jag har haft pannlampa i flera år, men inte använt den på länge. Kanske främst för att jag inte brukar springa sent på kvällen så ofta. Jag brukar kunna anpassa min löpning till lediga dagar, dagsljus eller att springa på morgonen. Ibland har jag inget annat alternativ ifall jag vill springa, än att springa efter jobbet. På kvällen i mörker. Eller kväll och kväll, halv sex var klockan idag när jag startade. Men mörkt i alla fall. Och mörkare lär det väl bli.

Löpningen kändes i alla fall riktigt bra. Det börjar finnas fart i benen fast jag inte sprungit intervaller. Ibland blir jag förvånad över tempot, eftersom jag ändå tycker att löpningen känns lätt. Jag tycker att jag borde vara flåsigare eller tröttare i benen med tanke på vilket tempo jag springer i. Det är kul att bli positivt överraskad. Jag kan inte bedöma hur fort jag springer och sedan när klockan piper till. 6:05. Inte så pjåkigt.

Nu hoppas jag att den goda formen håller i sig. Jag vill inte ha snö, eller hala vägar. Även om jag inte tycker om att springa i mörker, springer jag nog hellre i det än i snö, kallt och halt. Jag vill kunna springa i mina vanliga skor så länge som möjligt. Inte i mina Icebugs, för jag har nämligen inte köpt trailskor. Ännu.

Använder du pannlampa?

September är över och det blev ingen mer löpning den månaden. Istället inleder jag oktober med ett bra löppass. Och första gången i reflexväst. Tidigare har jag bara haft reflexer runt armen, men nu tyckte jag att jag behövde reflexväst. Det blir mörkt så plötsligt nu tycker jag. Solen kan lysa när jag startar, för att en halv timme senare. Poff. Mörkt.

Ifall jag har möjlighet springer jag förstås helst på dagen, men ibland går det inte. Det är jobb, det ska handlas, det är andra aktiviteter. Då finns det bara tid att springa på kvällen i mörker. Som tur funkar det med.

Jag blir fortfarande förvånad över hur bra löpningen känns för tillfället. Jag kan och orkar mycket mer än jag tror. Idag hade jag en liten dip där mellan kilometer fyra och fem, men jag kämpade vidare. Beslöt mig för att inte stanna och gå. Och det gick ju hur bra som helst att springa vidare. Kilometer sex sprang jag sedan i  6:20 tempo. Inte var jag ju alls trött.

Jag tror att oktober kommer att bli en bra träningsmånad. Jag vill springa mycket. Långpass blandat med snabbare pass. Just nu ser jag inga hinder till varför det inte skulle gå. Det är klart att jag måste planera träningen och prioritera den, men det är ju ändå något jag vill göra. Speciellt nu när löpningen känns bra, är det extra kul att springa. Jag hoppas bara att vädret kommer att vara fint. Jag springer gärna i sol och värme, mycket hellre än i regn, rusk och blåst. Eller ännu värre. Snö.

Jag vet inte hur jag ska beskriva dagens löprunda, som fartlek kanske. Jag sprang, jag gick, jag tog en (eller sju) fotopaus, jag sprang lite mer. Ungefär så gjorde jag hela rundan. Vad som skulle vara en kort runda efter jobbet, blev längre än planerat, men också med snabbare tempo än planerat. Jag sprang till och med två riktigt snabba kilometer.

I början kändes det segt, men efter några kilometer lossnade det. Plötsligt var det roligt att springa igen. Inte för att det inte var kul att springa först, men det kändes segt och jag hade trötta ben. När jag väl kom igång, blev det roligare. Därför blev rundan också längre än vad jag först hade tänkt mig.

Idag var det verkligen härligt höstväder för löpning. Sol, varmt, krispig luft och så så fint i naturen. Allt börjar ändra färg. Hösten är den bästa tiden för löpning. I alla fall när vädret är som idag. Vem vill inte ta fotopaus då och bara njuta?

Jag är fortfarande ivrig på löpningen. Jag tror att jag kommer att nå över 100 kilometer i september. Just nu är totalen 97, vilket redan det är jättebra, men jag planerar ännu att springa på torsdagen. Jag tror till och med att september kommer att bli årets högsta total för en månad. Jag har redan nu sprungit mer än vad jag sprang hela förra året. Det finns ännu goda möjligheter till att nå mitt träningsmål på tusen kilometer för hela året. September har varit en bra månad och jag är inte lika långt efter mer.

Regnet har öst ner och sommaren är officiellt över. Sommarkläderna är nerpackade och vintertröjorna har kommit fram. Jag har bestämt mig för att inte cykla till jobbet mer och har tagit hem mina byteskläder från jobbet. Jag behöver reflexväst när jag springer och mössa och vantar. Plötsligt blev det kallt, ruggigt och höststorm. Trots det här, känns löpningen riktigt bra och jag är ivrig på kommande träningspass. Även om det förstås är trist att sommaren är över. Det är ändå min favoritårstid.

På tisdagen sprang jag nästan 16 kilometer med en bra känsla i kroppen. Även om jag hade tränat styrka dagen innan, orkade benen springa långt. Ingen seg känsla, inte trötta ben, utan bra flås och pigga ben. Jag blev nästan förvånad över hur lätt det kändes.

Igår sprang jag sex kilometer med regnet piskande i ansiktet. Jag var dyngsur när jag kom hem. Eller, jag var genomblöt efter bara någon minut. Jag vet inte om det berodde på regnet, men jag kände mig pigg. Jag sprang fortare än jag brukar, men jag tycker inte att jag var lika flåsig eller trött. Kanske det var för att jag var så koncentrerad på ösregnet, att jag inte hann tänka på att jag var trött.

Nu kommer det att bli vila i två dagar och så siktar jag på att springa veckans tredje pass på söndagen. Då borde vädret vara bättre än regn. Jag vill springa över åtta kilometer för att landa på trettio kilometer totalt den här veckan. Det ska inte vara omöjligt. Åtta kilometer är ändå en standardrunda för mig och jag har alltid lättare att springa långt när jag har något konkret mål jag vill uppnå.