Det blev en utmärkt start på helgen. Planen var att springa tolv kilometer, men det blev över tretton. Så långt har jag inte sprungit sedan Tallinn maraton tror jag. Dessutom med en riktigt bra känsla i kroppen. En känsla av att jag skulle ha kunnat fortsätta springa hur långt som helst. Jag var inte ens trött. Varken i benen eller i huvudet. Hur gick det till? Kanske all den lågpulsträning jag kämpat med har haft effekt? För det är nämligen det som varit syftet hela tiden. Jag vill bli bättre och uthålligare. Just kunna springa långt och länge utan att bli trött.

Idag sprang jag visserligen ”bara” lite över tretton kilometer, men med tanke på att det var kanske det tredje löppasset över tio kilometer sedan Tallinn är jag ändå jättenöjd. Jag borde vara tröttare än vad jag känner mig. Det borde inte ha varit så lätt. Tidigare när jag börjat springa långpass efter ett uppehåll, då har jag känt mig mycket tröttare. Jag har fått kämpa mer efter tio elva kilometer. Nu sprang jag över tretton och det känns knappt i kroppen.

Jag tänker bara tacka och ta emot. Mitt mål var ju att springa femton kilometer innan april. Känns det så här lätt att springa tretton, kommer femton inte att vara ett problem. Det känns snarare som om jag kan springa det redan nästa vecka.

Pulsen då? Alltså jag vet inte. Jag har inte gett upp och jag ska fortsätta springa lugnt, men det är svårt att lita på klockan när jag har den ovanpå kläderna. Har jag den under kläderna ser jag den inte, eller så får jag för kallt. Därför har jag svårt att säga om pulsen hölls under kontroll eller inte. För den ändrar ju ändå, det gör det bara med fördröjning.

Men känslan i kroppen var i alla fall super och jag sprang över tretton kilometer. Jag väljer att kalla det för succé och det blev en utmärkt start på tre lediga dagar.

Idag sprang jag årets längsta pass. Det är kanske inte så konstigt att det blev årets längsta pass eftersom det bara är den 14 januari ännu, men allt räknas. Jag är ändå nöjd över att det blev över tio kilometer idag. Det känns som evigheter sedan jag sprang tvåsiffrigt.

Jag vill börja bygga upp längden på mina löprundor nu. Dels för att kanske få ut lite mer av pulsträningen, men också dels för att jag ”snart” ska börja med maratonträningen. Då vill jag ha en bra grund att stå på. Att jag åtminstone har sprungit några långpass, att jag inte behöver börja från noll. Det är lättare att börja maratonträningen och med långpass om jag redan tidigare sprungit rundor på säg 12 kilometer. Än att börja från åtta kilometer.

Nu är planen att varje vecka springa ett långpass. Eller snarare då längre pass. Tvåsiffrigt. Idag blev det 10,5 kilometer. Det är bra. Det var inget fel på orken och jag hade lätt kunnat springa längre, men jag hade lite kallt mot slutet. Orsaken är klockan.

Jag hade först klockan utanpå jackan, men jag märkte nästan genast att pulsmätningen inte fungerade. Den mätte nog pulsen, men till exempel när jag sprang upp för en backe så ändrade den knappt. Den visade bara 136. Så bra är jag inte. Jag satte sedan klockan innanför jackan, men drog upp ärmen så att jag fortfarande kunde se klockan. Det var säkert därför jag sedan fick kallt. För att det blev en glipa vid handleden.

Hursomhelst en hyfsad runda. Över tio kilometer med mersmak. För det mesta löpning, blandat med lite gåpauser för att få ner pulsen. Härifrån kan jag ändå bygga vidare. Läget är inte katastrof.

Äntligen! Äntligen fick jag till ett riktigt långt långpass med en riktigt bra känsla hela vägen. Distansrekord för året och även mitt längsta pass inför maraton. Nu börjar nedtrappningen. Typ. Nu blir långpassen kortare igen. Dagens pass kommer att vara mitt längsta pass inför maraton.

Jag följer inte ett träningsprogram den här gången, men jag tar ändå inspiration från det program jag tidigare följt. Ibland brukar jag springa de intervaller som anges för den veckan och ibland brukar jag springa ett så långt långpass som anges. Som idag. Tre timmar och tjugo minuter. Tänk då när jag tyckte att tolv kilometer var ett långpass, nu springer jag det dubbla och ännu längre.

Planen var igen att springa i 27 minuter och gå i tre. Jag tycker att det fungerar bra för mig. Jag får/måste springa en längre sträcka, men har ändå något att se framemot. Tidigare har jag sprungit långpass enligt principen gå den första hundra metern av varje kilometer och sedan springa 900. Det fungerar kanske bättre när jag vill komma igång med långpassen, men nu när jag vill/behöver springa långt tycker jag kanske att det blir för lite löpning. Precis när jag fått upp rytmen, ska jag gå igen. Jag försöker springa så tävlingslikt som möjligt och då tycker jag att vätskestationerna kommer med ungefär tre kilometers mellanrum. Så jag övar på att springa längre, spring till vätskestationen, sen får du gå.

Jag är så nöjd över dagens pass. Det var betydligt bättre känsla än sist och betydligt bättre känsla än förra året när jag sprang mitt längsta pass inför maraton. Nu hade jag energi på slutet ännu och kunde faktiskt springa. Inte släpa mig framåt på trötta ben. Tempot var högre, känslan var bättre trots att det blev längre. 27 kilometer idag, mot 26 kilometer förra året.

Det krävdes bara ett rejält långpass för att jag skulle känna att jag är back on track. Förra veckan blev det inget långpass, men det tog jag igen igår. Över femton kilometer rätt in på maratonkontot. Jag kände mig stark hela vägen och formen finns nog där. Jag är nästan förvånad över hur lätt det känns att springa långt. Snabba pass är tunga att springa, men långt och lugnt går bra. Pollenallergi eller inte. Jag har visserligen bunkrat upp med en massa ny medicin, och det har kanske hjälpt.

För tillfället springer jag ännu mina långpass enligt taktiken att gå de första hundra metrarna av varje kilometer, och så springa tills klockan piper. Alltså gå 100 meter, springa 900. Så småningom vill jag börja (försöka) springa hela vägen, eller åtminstone längre i ett svep, men just nu tycker jag det är viktigare att få upp mängden. Det är inte lika viktigt att jag springer hela vägen. Jag tycker också att det är viktigt att öva på att börja springa efter att jag gått. Orka fortsätta, fast det känns tungt och är skönt att gå. Fast igår kändes det inte tungt.

Det är inte precis att jag flyger fram, men det är ändå en lätt känsla i benen. Trots femton kilometer, orkade jag ändå trycka på. Jag blev inte hängig eller tung i steget, utan hade fortfarande bra hållning och bra löpteknik. Jag är nästan förvånad. Det måste ju vara all styrketräning för benen som haft effekt. Att det är nu jag ser resultaten när jag börjar springa långt.

Förra veckan sprang jag 12,5 kilometer som mitt långpass, nu blev det en kilometer längre. 13,5. Känslan var fortfarande lika bra, även om förhållandena var annorlunda. Vad hände med våren? Nu springer jag igen i långärmad tröja, jacka, vantar och pannband. Kallt, blåsigt och våren känns avlägsen. Men löpningen känns i alla fall bra, och det är huvudsaken.

När jag börjar bygga upp längden på långpassen efter en paus, brukar jag göra det enligt taktiken att öka med en till två kilometer per gång. Jag strävar alltid till att springa en kilometer längre. Att börja på ett nytt kilometertal. Det är ju inte egentligen så stor skillnad på att springa 13,7 eller 14,1, men mentalt känns det mer. Att säga att jag sprang 14 kilometer istället för 13. Nästa gång siktar jag på att springa 15. Då börjar jag närma mig en bra längd på långpass.

På femton kilometers långpass springer jag ännu inte maraton, men det känns som en bra grund. Därifrån är steget inte såå långt till tjugo kilometer och över. Jag måste ju börja någonstans och sedan bygga på. Springa längre och längre för varje gång.

Jag är nästan förvånad över hur bra det känns. Det tog bara två långpass för att känna att formen är på gång. Förra veckan sprang jag mitt längsta pass för året och den här veckan blev det ännu längre. Då har jag knappt sprungit långt sedan förra hösten, men jag har ju förstås tränat annat. Sprungit kortare pass, simmat, varit till gymmet och tränat hemma. Kanske de också har hjälpt? De har åtminstone bibehållit formen. Nu gäller det bara att fortsätta bygga upp med mer löpning och längre pass.