Etikettarkiv: sjuk

Dundersjuk

Jag hann knappt trycka på publicera på mitt senaste inlägg innan jag blev dundersjuk. Jag kommer så inte att klara av mitt årsmål nu, jag får vara nöjd med allt jag kan springa överhuvudtaget. På fredag morgon kändes allting normalt, jag hade bara lite ont mellan skulderbladen. Tänkte att det var för att jag sovit dåligt. Löpningen kändes som vanligt. För ja, jag var och sprang på fredagen. Jag jobbade som vanligt, men hade lite ont i kroppen och blev lätt andfådd. Pulsen var lite högre än normalt och jag hade tungt att andas. Jag tänkte inte så mycket på det, eftersom pulsen ibland är högre efter att jag sprungit, plus att det var bråttom på jobbet.

dundersjuk

Kommer hem, hostar lite, för har fortfarande ont mellan skulderbladen. Mäter feber och boom. 37,9. Great. Ringa chefen, kolla arbetsscheman, kolla upp företagshälsovården. Fixa och trixa. Efter det har jag i princip bara legat i sängen och kollat på Youtube. Koncentrationen räcker till max trettio minuter. Jag hostar som en galning och blir slut av minsta lilla ansträngning.

Nu verkar det åtminstone som om jag är på bättringsvägen. Jag kan koncentrera mig och ögonen värker inte längre. Fast nu är istället Sam dundersjuk. Det gick också från noll till hundra på några timmar. Från att på morgonen ha distansjobbat till att tre på eftermiddagen ligga däckad i sängen i feber. För män har det alltid värst, det är sen gammalt 😉

Jag förstår inte varifrån det kom och vad det är. Covid? Det kom så plötsligt och det känns inte som flunssa. Jag har ”bara” haft feber och hosta och tungt att vara. Inte så att det börjar som en smygande känsla, att håller jag på att bli sjuk? För då skulle jag ju självklart (!) inte ha sprungit på fredagen.

1

På bättringsvägen

Jag är på bättringsvägen. Något ditåt i alla fall. Imorgon ska jag på jobb igen. Efter att ha gått hemma i pyjamas i fem dagar börjar jag känna mig lagom sunkig. Mökkihöperö. Rösten har återvänt, även om den fortfarande inte är helt hundra. Nu kan jag åtminstone prata, det kommer i alla fall ljud.

Nu börjar jag känna mig lite mer som mig själv. Piggare och som om jag är på bättringsvägen. Som om det värsta är över och att det nu har vänt. Träning är förstås inte att tänka på ännu, men kanske nästa vecka. Jag har faktiskt inte ens varit sugen på träning. Jag har mest varit sugen på glass och på att sova. Har jag kunnat sova? Förra natten var den första som jag inte vaknade på natten av världens hostattack, och jag kunde sova hela natten utan problem.

på bättringsvägen

Idag har jag känt mig så pass pigg att jag fått fixat lite inför julen. Pyntat och beställt julklappar. Nu är åtminstone det gjort. Nu behöver jag bara köpa två julklappar till och sen är det klart. Skönt att ha fått något gjort. För snart är det jul. Hur gick det till?

Nästa vecka hoppas jag att jag orkar fixa lite mer inför julen. Städa och planera vad jag ska handla. För sen väntar jobb, jobb och ännu mera jobb enda fram till julafton ungefär. Det är liksom nu jag borde göra allt, sen hinner jag inte mer. Därför har jag så inte tid att vara sjuk mer. Nu räcker det.

1

Dunderförkyld

Jag hann knappt trycka på publicera om mitt årsmål, innan det gick som det brukar. Dunderförkyld. Jag kommer så inte att klara av mitt årsmål. För att göra det måste jag springa över 125 kilometer i december. Redan att springa 100 är mycket för december när det är den brådaste tiden på året på jobbet. Just nu springer jag inte alls, jobbar i och för sig inte heller. Istället ligger jag dunderförkyld i sängen. Jag har ingen röst. Den är helt borta. Jag hostar och snyter om vartannat och sover där emellan.

dunderförkyld

Det här var ju inte som jag vill inleda december eller avsluta året. Jag hade en massa träningsplaner ännu. Nu går jag bakåt. Okej, det gör jag knappast, det bara känns så när jag är mitt i det. I det värsta. Jag lär väl säkert kunna träna nästa vecka igen.

Värst är det med rösten. Jag tror jag aldrig tappat den så här mycket tidigare. Det är jättesvårt att vara tyst, för jag glömmer liksom bort det. Att jag inte har någon röst, för halsen är ändå inte sjuk.

Jag ska sluta tycka synd om mig, äta lite glass och sova lite. God natt!

1

Efter corona

Hur länge kan man ha sviter efter corona? Jag är så trött, så trött. Den här jäkla coronan har verkligen sugit musten ur mig. Jag har inte haft feber sedan torsdagen, men jag är fortfarande täppt. Och trött. Så så trött. Idag har jag inte tagit en tupplur på dagen, men det har lockat. Jag försöker komma tillbaka till rutiner. Ha vanliga kläder på mig och inte gå omkring i pyjamas. Inte sova mitt på dagen. Städa lite och fixa lite, men jag märker att jag inte riktigt orkar.

Min koncentrationsnivå är noll och jag blir trött av att anstränga mig. Skulle skriva handlingslista till nästa vecka, men stirrade mest ut i luften. Öppnade kylskåpet, kom inte ihåg vad jag skulle ha. Öppnade kylskåpet igen, ah ost skulle jag skriva, skrev tomater. Vänta nu, vad var det vi skulle köpa. Ost.

efter corona

Träning är det sista jag tänker på. Just nu har jag inga planer på att börja träna igen. Jag tror nog att jag är tvungen att börja försiktigt. Jag har försökt läsa om träning efter corona, men eftersom jag inte orkar koncentrera mig vet jag inte vad jag läst. Lugnt och försiktigt kommer nog att vara ledorden. Promenader och lättare styrka. Om pulsen går upp bara av att jag städar, är det nog inte läge att springa intervaller direkt. Som om jag ens skulle göra det 🙂

Imorgon ska jag tillbaka på jobb. Första gången utanför huset på en vecka. Eller jag har varit till postlådan, men inte mer än det.

0

När corona kom på besök

Här var det livat. Orsaken heter corona. Jag har nog nästan väntat på det, att när blir det vår tur att insjukna i corona. Sam blev sjuk förra vecka fredag, jag testade positivt igår. Då hade jag i och för sig känt mig sjuk redan i några dagar, men det var först på onsdagen som testet visade positivt.

På måndagen var jag ännu på en promenad. Jag var inte säker på om jag var inbillningssjuk eller faktiskt sjuk. Jag hade lite kli i halsen, men i övrigt inga andra symptom. Tog det säkra före det osäkra, vågade inte träna hårt ifall jag ändå skulle ha corona. Även om testet visat negativt på morgonen. Tur var väl kanske det.

när corona kom på besök

Efter det har jag inte gjort mycket. Sovit, vilat, sovit, ätit glass och kollat på Masterchef. Är så trött, har huvudvärk, är hängig och har lite feber. Och så känns det som om jag har träningsvärk i hela kroppen. Ryggen gör ont, baksida lår, ben, armar. Vilket jag i och för sig lite tror beror på att jag legat så mycket i sängen och soffan. Jag är inte van att vara så här stillasittande och inaktiv. Jag är ju van att träna och röra på mig.

Nu får allt det vänta. Förstås. Lite irriterande är det, eftersom jag tycker att jag haft ett bra flow med träningen efter maraton. Samtidigt är jag ändå glad att ha det nu. Eller inte glad förstås, det var fel ord. Är visst lite för trött för att blogga. Jag menar bara att jag inte tränar inför något specifikt för tillfället. Det spelar inte så stor roll om det blir en paus i träningen eller inte. Hellre nu, än innan Tallinn maraton var mera det jag tänkte.

Har du haft corona? Nu tror jag att jag ska ta en tupplur. God natt!

2

Kroppen protesterar högljutt

Jag känner mig lite sliten och trött. Träningen känns inte riktigt okej. Knät gör ont. Låter det bekant? Det visade sig att kroppen protesterar högljutt och nu är jag förkyld. Jag har varit hemma från jobbet i två dagar och ska vara hemma ännu i några dagar för säkerhets skull. Jag har inte tränat, obviously, däremot har jag kollat på en massa tv-serier. Ätit glass, myst med katt, kollat på film, sovit, vilat. Jag räknar med att förkylningen snart går över.

Det känns surt förstås, att inte kunna träna. Jag tycker att jag kommit in i en bra rutin med styrketräningen. Samtidigt känns det som ett nybörjarmisstag. Jag borde ju veta bättre. Inte bara öka på vikterna, öka på träningen och mer mer mer, utan någon vilovecka emellan. Det är klart att kroppen protesterar.

kroppen protesterar

Nu är planen att bara ta det lugnt, vila och bli av med förkylningen. Jag ska inte stressa med träningen, utan vänta tills jag är helt frisk. Jag vet att jag inte tappar mycket med att inte träna på några veckor. Det kommer snabbt tillbaka igen. Det blir bara värre om jag stressar med träningen, börjar för tidigt och blir sjuk igen. Nej, helvila och återhämtning är det som gäller.

3

Vilken dag

Jösses vilken dag det har varit idag! Jag har just och just överlevt mitt tandläkarbesök. Det känns mycket värre än det gjorde senast. Det var mycket svårare att få loss tanden och allt gör mycket sjukare nu. Såret blöder, huvudet bultar och jag tycker väldigt synd om mig. Jag hoppas att det är bättre imorgon.

Den här gången hade jag i alla fall lärt mig från senaste gången och ätit innan besöket. Så som jag känner mig just nu, kommer jag inte att kunna äta på länge. Jag vill mest sova. Ligga på soffan, se på film och känna mig ynklig.

vilken dag

Nu hoppas att jag att jag inte behöver ta bort fler visdomständer!

3

Jag vill ha mat

Jag är hungrig, jag är trött och jag vill ha mat. Jag har överlevt borttagningen av visdomstanden, det var väl egentligen inte så farligt. Det gick snabbt och smidigt och inga komplikationer. Problemet är snarare nu efteråt när jag inte får eller kan äta. Jag kan i princip bara äta flytande föda än så länge och jag är hungrig. Jag vill ha riktig mat. Mat att tugga på, inte saftsoppa. Det ger mig inte alls tillräckligt med energi och jag går omkring som en zombie. En zombie med svullen kind och blodsmak i munnen. Så även om jag kunde äta, är jag inte direkt sugen. Det är en konstig kombination.

jag vill ha mat

Träning är inte ens att tänka på. Det finns ingen energi eller ork till det. Jag har mest legat på soffan och kollat på film eller tv-serier. Vilket i och för sig inte alls gör mig piggare. Jag har inte ont, men jag känner mig så trött och energilös. Kanske värkmedicinen tröttar ut mig, men mycket tror jag att beror på att jag inte ätit något ordentligt sedan frukosten igår. Jag försökte äta en macka idag på morgonen, men det gick inte att tugga. Jag får hålla mig till saftsoppa och yoghurt.

Imorgon ska jag på jobb igen. Förutsatt att jag inte somnar stående, ska det nog gå bra 🙂 Det är säkert bara bra att komma ut ur huset och aktivera mig. Dessutom tror jag nog att det är bättre imorgon. Det är betydligt bättre idag redan mot vad det var igår. Då kunde jag knappt öppna munnen eller prata normalt, för att jag var så bedövad i ansiktet. En dag vila ännu och en god natts sömn gör säkert mycket. Och mat. Nämnde jag att jag vill ha mat?

2

Kurerar mig från förkylning

Min förkylning visade sig vara av den värre sorten, jag har inte alls blivit bättre. Snarare sämre. Jag har helt tappat rösten. Jag hostar, harklar och jag bara väser när jag försöker prata. Det kommer inget ljud. Nu ska jag vara ledig i två dagar och förhoppningsvis är det bättre till helgen. Jag kurerar mig genom att äta kycklingsoppa, glass och dricka honungsvatten. Jag har även köpt ingredienser till att laga min ingefärashot igen. Det är kanske för sent för att det ska hjälpa nu, men jag tänker börja ta den i förebyggande syfte. Jag var inte sjuk på hela vintern eller våren när jag drack av den. Vet inte om det var tack vare den, men gott är det. Det kan inte skada att dricka av det igen tänker jag.

0

Så. Jäkla. Typiskt

Jag hann knappt skriva att jag från och med nu skulle fokusera på maraton, innan jag blev sjuk. Typiskt. Jag sprang intervaller på fredagen och allting kändes bra då. Jag läser i mitt inlägg att jag skrev att kroppen inte riktigt var med på noterna, att jag fick kämpa. Jag tänkte inte så mycket på det då. Jag är väl alltid tvungen att kämpa på intervaller? Jag menar, det är ju intervaller. Pulsen var inte högre än normalt, den gick ner under vilan och vilopulsen var som den brukar när jag startade klockan. Jag trodde den sega känslan berodde på resan och att jag inte var återhämtad från den.

Men på lördagen kände jag direkt när jag vaknade. Förkylning på kommande. Så jäkla typiskt alltså. Jag har inte tid med en förkylning. Jag tycker inte att min träning gått alls bra under juni. Jag har hittills sprungit 64 kilometer i juni. Det är inte bara en känsla jag har. Jag har verkligen inte tränat bra inför maraton. Speciellt många fler kilometer lär det inte bli i juni heller, eftersom jag fortfarande snorar. Jag har känt mig pigg hela tiden, inte haft feber (det har jag aldrig, och har jag, så har jag 40 grader), inte ont i halsen mer, men detta snor. Det finns ingen stop. Jag väntar med träningen, förstås, men det kliar i kroppen. Både av tristess och av stressen inför maraton.

Det känns surt att inte kunna träna. Det känns också typiskt att bli sjuk, när jag vill komma igång igen. Jag skyller på flygplanet och på den torra luften där. Jag hoppas det går över fort och att jag kan träna innan veckan är över. Jag känner mig redan bättre, men väntar för säkerhets skull några dagar till. För vill inte, inte, inte bli sjuk fler gånger. När det här har lagt sig, då jäklar ska jag träna inför maraton.

2