Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, men jag tror att vappen blandade ihop dagarna åt mig. Om jag den här veckan springer 15 kilometer… När hade jag liksom tänkt springa dem, veckan är över nu. Igår var jag på jobb och idag skulle vi till stugan för att fixa igen. Med andra ord ingen tid till att springa 15 kilometer. Istället bestämde jag mig för att springa ett kortare intervallpass efter jobbet igår. Det gick fullständigt inte alls. Jag skyller allt på pollenallergi.

Jag tycker inte att jag har haft pollenallergi tidigare, bara de senaste åren. Igår var det helt katastrof. Jag har ätit piller och tagit nässpray i flera veckor redan, men igår var det inte kul. Ögonen rinner, men näsan är täppt. Jag nyser hela tiden och halsen är torr. Varför i hela friden tyckte jag att jag skulle springa intervaller när jag inte annars heller får luft?

Det lät inte så farligt det som klockan föreslog. 8 gånger 2 minuter i 5:20 tempo. Det borde jag ju fixa tänkte jag. Intervall ett, inte ens nära tempot. Intervall två, fortfarande inte nära. Tredje intervallen, då hade jag andnöd och det pep bara och väste. Jag gav upp, stängde av klockan och joggade hem.

Totalt blev det ändå åtta kilometer igår, 16 på hela veckan. Det får jag väl vara nöjd över. Jag behöver ju inte vara i maratonform ännu, men det är irriterande med bakslag. Jag ville inleda maj och min maratonsatsning på ett bra sätt. Inte redan första veckan skippa långpasset och inte klara av att springa intervaller. Två mysjoggpass har jag sprungit hela vintern, det var nu jag skulle steppa upp.

Som vissa njuter av vädret! Sol, vår och värme. Det har blivit kvällspromenad i solen utan vantar. Löpning i vanliga tunna tights, t-shirt och jacka. Terrasshäng. Ah! Det känns som om livet återvänder igen. När allt det härliga med sommaren ännu är framför mig. Äntligen kan jag plocka fram alla vårkläder och städa undan vinterkappan. Jag tänkte göra det på min semester redan, men sen kom det ju typ en meter snö igen… Men nu, nu jäklar ska jag vårstäda. Och springa.

Igår blev det över nio kilometer löpning i strålande solsken och värme. Jag hade nästan för mycket kläder på mig. Tunna tights, t-shirt och jacka. Pannband, men inga vantar. Jag såg andra springa i shorts, men riktigt så varmt tyckte jag inte att det var. Jag skulle säkert ha klarat mig med en långärmad tröja, med bara ett lager på överkroppen. Det är alltid så svårt när vädret ändrar. Förra veckan var det en meter snö, och nu är det tretton plusgrader.

Jag tror nästan att det blev distansrekord för året igår. Nära i alla fall. Det kändes riktigt bra att springa. Jag tycker att det börjar finnas tryck i benen. Jag orkar springa längre och längre, och jag har en lättare känsla i kroppen. Som om jag lyfter från marken, och inte släpar mig fram. Det kan ju förstås också bero på skorna och på att jag har mindre kläder på mig. Det är svårt att känna sig lätt i steget när jag har fyra lager med kläder på och dubbskor. Jag vill ändå tro att lite beror på formen också, och inte bara på skoval och klädsel.

Nu ska jag fortsätta njuta av vädret och fira påsk. Åka till stugan och fixa lite. Vårstäda och ta det lugnt.

Njuter du av vädret?

Vad hände med våren? Vart tog den vägen? Jag sprang ju redan nästan i t-shirt. Jag hade mindre kläder på mig och till och med solkräm. Nu känns det som om våren är långt borta och jag har varit tvungen att springa i både pannband och vantar igen. Vad hände med våren, jag vill ha värme. Sol och sommarkänslor. Inte frysa i maj.

Löpningen känns i alla fall bra. Ish. Lugna, långa pass går bra, men fart finns det inte. Jag har försökt mig på intervaller och jag hade helt glömt bort hur jobbigt det kan vara. Därför är känslan lite sådär. Jag vet att det är bra för mig att utmana mig med tempot, men det är såå jobbigt. Jag drar mig för att springa intervaller. Det är ju självklart att det är mycket trevligare att springa i mystempo än i maxfart. Men jag kämpar vidare.

För tillfället blir det tre löppass per vecka. Ett lite längre pass, ett distanspass och ett försök till snabbare pass. Just nu fungerar det, men jag ska så småningom göra upp en träningsplan inför maraton. Jag kan inte träna planlöst hur länge som helst. Jag behöver en struktur. En plan att följa, eller åtminstone att ha som en grund. Sen är det ju klart att livet kommer emellan ibland.

Fast just nu vill jag ha värme. Brukar våren vara så här sen? Att springa i shorts och t-shirt känns långt borta. Ett lager kläder skulle ens vara okej, men jag har fortfarande både långärmad tröja och jacka när jag springer. I maj!

Det börjar kanske bli tjatigt det här, men jag njuter verkligen just nu. Både av vädret och av att springa. Så mycket att det blev fyra löppass den här veckan. Jag minns inte när jag senast skulle ha sprungit fyra löppass på en vecka. Evigheter sedan. Oftast blir det två och ibland kanske tre, men aldrig fyra.

Den här veckan har det blivit ett långpass, ett intervallpass och två helt vanliga lugna distansrundor. Precis som jag vill ha det och vad jag kommer att sträva efter nu kommande månader. Ifall jag vill springa maraton i september vet jag att det kommer att krävas mer löpning än två gånger i veckan. Då kommer jag åtminstone behöva springa tre pass per vecka och gärna fyra. Därför är jag glad över att kroppen har svarat bra på en ökad träningsmängd.

Nu har kanske inte mitt långpass varit såå långt ännu eller mina intervaller superhårda, men fyra pass är ändå fyra pass. Jag antar att kroppen kommer att kännas mer sliten sedan när långpasset blir upp mot 20 kilometer och intervallerna blir längre och tuffare, men sen borde jag istället vara mer tränad också, så det kanske jämnar ut sig.

Jag tycker i alla fall att det är skönt och kul att veta att jag kan. Kroppen håller och motivationen är hög. Jag ser framemot att springa mer intervaller och längre långpass. Nu är grunden gjord och nu kan jag börja öka. Så småningom kanske jag ska göra upp en plan för min maratonträning, men än så länge kan jag träna som jag vill. Men just nu är det så kul att jag snarare behöver bromsa mig än pusha.

Den kom till slut, värmen. Äntligen vår och varma dagar. Idag var första gången som jag sprang i bara ett lager kläder. Utan vantar och pannband, bara vanliga tights och tröja. Visserligen den tjockaste tröjan jag har för att vara på den säkra sidan… Och den var alltför varm. Kanske inte riktigt t-shirt väder ännu, men en tunnare tröja hade nog räckt. Jag var svettig när jag kom hem och jag har saknat känslan. Känslan av att ha gjort något.

Det är tror jag en delorsak till varför jag inte tycker om styrketräning lika mycket som löpning. Jag vill ha svettfaktor. Endorfiner, glädjerus och lycka. Man kan säkert få det av ett bra styrkepass också, men jag är inte där. Jag får inte samma kick av styrketräning som jag får av löpning. Jag vill ha flås och puls, även om jag förstås vet att styrketräning är bra också. Och av andra orsaker.

Nu ska jag vara ledig i två dagar och jag hoppas att det fina vädret håller i sig och att jag kan njuta av det. Med löpning och promenader. Min semester blev en liten besvikelse vädermässigt och kanske träningsmässigt också. Just på grund av vädret. Jag hoppas kunna ta igen det nu.

Jag har inte ännu bestämt mig för hur jag ska göra med min stegutmaning. Just nu tycker jag att det är så kul att springa när det äntligen blev vår. När ska jag hinna med en stegutmaning när jag samtidigt vill börja träna inför maraton? Jag får klura vidare.

Den här tiden för tre år sedan sprang jag i t-shirt för första gången. I år har jag kommit så långt att jag springer i en tunnare jacka. Fortfarande vantar, pannband, vintertights och underställ. Det börjar kännas lite för varmt med underställ, men att jag skulle springa i bara t-shirt känns som utopi. Det har visserligen lovats varmare väder till nästa vecka, men jag tror inte att det blir t-shirt ännu. Möjligen att jag sträcker mig till att ha en vanlig, tunnare tröja och jacka. Och kanske inte vantar…

Jag tycker det är svårt att veta hur jag ska klä mig. Det har varit så kall blåst även om det varit soligt. Först fryser jag, för att efter en stund ha alltför varmt. Vilket är ett tecken på att jag har för mycket kläder på mig. Men sen igen i nästa stund kommer det världens vindpust och jag är bara glad över att ha vantar och mössa. Jag längtar till den tiden då jag inte behöver fundera hur jag ska klä mig. Det är shorts och linne som gäller.

Jag längtar också efter att plocka fram cykeln. Jag vill ha lite varmare väder först. Tvåsiffrigt. Kanske jag kan cykla redan nästa vecka. Jag tycker att det brukar vara ungefär den här tiden på året som jag cyklar för första gången. Snart kommer jag att susa fram längs med vägarna igen. Eller susa och susa. Snarare frusta. Undrar hur mina ben kommer att reagera på att börja cykla igen…

Det är så skönt att äntligen kunna springa i vanliga löparskor och kunna trycka på lite. Idag sprang jag i mina helt vanliga Nike skor, inte trailskor och inte Icebugs. Utan vanliga, snabbare skor för distanslöpning. Visst det var halt på vissa ställen, typ blankis, men ungefär 85 procent var ändå barmark. Så skönt att känna mig som mig själv i löpningen igen. Att det finns lite fart i benen och att känna mig lättare i steget. Även om det fortfarande är halt på vissa ställen, är det ändå såå värt att springa i vanliga skor. Jag njuter verkligen.

Jag har saknat att känna mig lätt i steget. Som att det finns fart i benen och tryck. Att jag inte släpar mig fram på tunga ben, utan att jag kommer upp. Att det händer något när jag trycker ifrån.

Jag är fortfarande långt ifrån mina snabbaste intervalltider, men det känns ändå som att det går åt rätt håll. Att jag blir snabbare. Jag tror nog att mycket beror på skorna. Känslan i kroppen. Jag har kanske inte blivit snabbare, men det känns så. Jag känner mig ju alltid som snabbast i lätta skor.

Nu tänker jag njuta av den här känslan och vädret. Nästa vecka har det igen lovats kallare väder, men jag tänker INTE plocka fram mina Icebugs igen. Jag har bestämt att nu är det vår och nu tänker jag springa alla mina pass i vanliga skor. Möjligtvis att jag kan sträcka mig till att springa i trailskorna, men de hjälper egentligen inte så mycket ifall det är blankis. Då kan jag lika gärna springa i de skor jag vill.

Hur kan solen ge mig så mycket energi? Det spritter i kroppen och vårkänslorna är höga. Det känns som om jag bara måste orka lite till och sen vänder det. Det är ljust på morgonen när jag vaknar och det är ljust långt in på kvällen. Plötsligt har jag liksom energi till att göra nåt. Vårstäda och fixa. Fram med vårkläder, bort med vinterjackan. Snart kan jag plocka fram utemöbler, plantera, grilla. Sola och bada och pina colada. Älskar solen och ljuset och energin jag har.

Löpningen rullar också på bra igen när jag valt att springa i vanliga skor. Tempot blir högre även om jag på vissa ställen ännu är tvungen att gå eller trippa fram. Men jag tycker ändå att det på bara en vecka har blivit bättre och mindre isgator. Om jag jämför med förra veckans fredag och nu i onsdag, var jag tvungen att gå oftare på fredagen. Nu kunde jag ändå springa nästan hela vägen.

Jag har äntligen beställt simglasögon åt mig och jag passade samtidigt på att beställa nya träningskläder. En ny jacka, ett par tights och en långärmad tröja. Jag har länge velat ha en ny jacka, en neonfärgad som gör att jag syns bättre i trafiken. Jag hoppas att den kommer att fungera bra även till cykling. Förra året cyklade jag till och från jobbet långt in på hösten och då kan det vara bra med en färggrann jacka. Även om jag förstås har reflexväst när det blir mörkt.

Hur är det med dig? Har du vårkänslor? Ger solen dig energi?